Kosthållning vid träning
Jag läste en artikel i Metro idag om en kvinna som hade anlitat en Personlig tränare och utvecklat en ätstörning på grund av det.
<3
Kvinnan hade börjat träna en gång i veckan tillsammans med sin PT och även fått ett ändrat kostschema, där hon skulle äta hälsosamt i 6 dagar och sedan njuta den 7e.
Kvinnan menade då att hennes "svullodag" gjorde att hon plötsligt åt så mycket att hon mådde dåligt, för hon skulle äta allt det hon gått miste om i veckan... Samtidigt..?
Denna hetsätardagen medförde att hon börjat hetsäta även övriga dagar och därmed också utvecklat en ätstörning... Allt på grund av den kosthållning som PTn utformat för att hon skulle uppnå sin dröm om en mer vältränad kropp..? Men jag tror ändå att grunden ligger hos den utsatta kvinnan. Det är så lätt att skylla ifrån sig, men alla har alltid ett eget ansvar i de vägar vi väljer att gå.
Sen vill jag bara tillägga att om det är så som det står vad gäller responsen från det omskrivna gymmet, är det tragiskt.
Visst finns det en del personer som inte passar till sitt jobb, likt överallt.
Vilken tur jag har som har en PT som är lugn, trygg, lite smått galen men väldigt lyhörd och omtänksam mot mig i de viktiga frågorna!
<3
Barn vs. Hästar -liknelsen är slående!
Så kom snön tillslut också till södra Skåne. De små plogarna kör runt i Malmö och försöker röja gator och trottoarer och människorna gömmer sig i sina stugor.
<3
De som inte har barn såklart...
Låt mig visa en liknelse;
Hästar blir tydligt 'piggare', busigare och spralliga där i hagarna när kylan slår på och snön lägger sig. Det blir som de fått i sig för mycket koffein. Hoppar runt, bockar och visar en enorm lycka.
Likt hästarna kan man se en personlighetsförändring också hos barn vid snöfall. Från att vara någorlunda ordningsamma, hörsamma och lydiga, övergår de till att bli prilliga, busiga och som helt uppslukade av för mycket energi (ja mer än tidigare, det går faktiskt).
#lyckligabarn
<3
Tiden flyger ✈
Jag satt ikväll och pratade med en god vän om våra små som nu började bli stora.
Om när vi gick där i väntans tider, utan en aning om vem vi skulle möta. Trots att vi visste vad ett barn var, kunde vi inte förstå den lycka och glädje som det innebar i kombination med sömnlöshet, paranoian, och hormonsvängningarna... Oj, dessa hormonsvängningar!
Nu börjar Philip närma sig fem... FEM?! När hände detta? Det känns som om det verkligen var igår som han kom upp på min mage, igår som han presenterade sig för oss som 'Philip'. En sprallig, medveten liten kille redan då.
I den här takten, kommer han att börja skolan, gymnasiet och flytta hemifrån, innan jag vet ordet av!!!
<3 Ta vara på varje stund
Årsdag
Det har idag gått exakt ett år sedan jag började jobba på mitt jobb. Ett aktivt jobb som involverar hela kroppen och huvudet. Det finns stunder jag har tvivlat, det finns stunder när jag har haft svårt att ta mig ur sängen på morgonen... Men aldrig att jag velat vara utan den lycka, glädje och hopp som jag möter varje morgon!
<3
Att få möta och stödja dessa små människor, kan vara frustrerande, men alltid glädjefyllt. Och 'kollegor' har utvecklats till vänner, som hjälper och stöttar varandra. Som tillsammans strukturerar upp och samarbetar för att få en bra verksamhet i hela huset.
Visst har jag lite kvar än innan jag får min riktiga examen, men jag vill tro att jag ändå kommer att klara det tillslut!
<3
Avancerade kullerbyttor
Med trampolin blir det lite mer intressant ✌
Hälsa från början
Då sitter jag här igen. En ny termin påbörjas idag med nya motoriska färdighetsövningar. Philip skuttade glatt in i salen som vanligt när de samlade ihop alla Skrattmaskarna. Det är dags att gympa - klättra, hoppa, rulla osv.
Alla ser verkligen ut att ha jätteroligt där inne och efter att passen är slut är alla sådär härligt trötta, inte som när man suttit vid en dator hela dagen, utan riktigt härligt trött i hela kroppen, från tårna i söder ända upp i huvudet i norr.
Den fantastiska idén att börja röra på sig mer regelbundet redan från barnsben, för att också på så vis få en hälsosam livsstil när de blir stora.
Redan från början i höstas såg jag en glädje hos Philip när han insåg att han fick hoppa och skutta och röra på hela kroppen. Den lilla kroppen med så många 'myror'... När han får röra sig, spralla och använda alla de små musklerna i hela kroppen regelbundet, märker jag också att han kan vara stilla och mer koncentrerad vid andra tillfällen. Det blir en vinn-vinn situation.
The little gym är verkligen en toppenidé!
Den våldförande mannen...
Den eviga diskussionen... Alltid från en kvinna... Alltid en kvinnofråga...
Var finns männen i dessa diskussioner? Det är ju faktiskt en människofråga...
Det är ni män som framstås vara oempatiska djur, offer för era drifter... Alla dras över en och samma kant... Att ni helt saknar empati.
Ska det få vara så generaliserande? Är detta en önskvärd syn på er? Alla!?
För att det finns några dumskallar... Ska de få förstöra för alla andra!?
Jag vill inte tro det...
Höj rösten killar!
Stoppa normaliseringen!
<3
If there's a will there's a way!!
Igår fick jag indirekt ett tips från en kollega, som sticker snabbt till gymmet på lunchen... Kanske det kan vara min lösning på min nuvarande träningsdipp?
Det är inte att förringa att det blir långa arbetsdagar i dagens samhälle för alla de som jobbar, och det känns segt att dra sig iväg på kvällen för att träna.
Philip och jag har de senaste veckorna blivit mer och mer hemkära efter alla långa dagar på jobb och förskolan. Därför har vi dippat i träningen också, det som vi båda egentligen tycker så mycket om. Men igår tändes ett ljus och en idé hos mig.. Jag bör ju hinna med några minuters intervallträning på rasterna, om jag verkligen planerar. Då kan jag öka veckans motion, bättra på variationen på min träning och förhoppningsvis märka förbättringar.
Så från och med imorgon kommer jag försöka hinna träna lite på min lunch två ggr/vecka, för att med gott samvete och förbättrad fysik kunna vara hemkär när jag hämtat på förskolan.
Det finns inga ursäkter!
If there's a will, there's a way!!!
<3
