Den våldförande mannen...

Den eviga diskussionen... Alltid från en kvinna... Alltid en kvinnofråga... 
Var finns männen i dessa diskussioner? Det är ju faktiskt en människofråga...  

Det är ni män som framstås vara oempatiska djur, offer för era drifter... Alla dras över en och samma kant...  Att ni helt saknar empati

Ska det få vara så generaliserandeÄr detta en önskvärd syn på er? Alla!? 
För att det finns några dumskallar... Ska de få förstöra för alla andra!?
Jag vill inte tro det... 
Höj rösten killar! 

Stoppa normaliseringen!
<3

If there's a will there's a way!!

Igår fick jag indirekt ett tips från en kollega, som sticker snabbt till gymmet på lunchen... Kanske det kan vara min lösning på min nuvarande träningsdipp?

Det är inte att förringa att det blir långa arbetsdagar i dagens samhälle för alla de som jobbar, och det känns segt att dra sig iväg på kvällen för att träna. 

Philip och jag har de senaste veckorna blivit mer och mer hemkära efter alla långa dagar på jobb och förskolan. Därför har vi dippat i träningen också, det som vi båda egentligen tycker så mycket om. Men igår tändes ett ljus och en idé hos mig.. Jag bör ju hinna med några minuters intervallträning på rasterna, om jag verkligen planerar. Då kan jag öka veckans motion, bättra på variationen på min träning och förhoppningsvis märka förbättringar. 

Så från och med imorgon kommer jag försöka hinna träna lite på min lunch två ggr/vecka, för att med gott samvete och förbättrad fysik kunna vara hemkär när jag hämtat på förskolan. 

Det finns inga ursäkter! 
If there's a will, there's a way!!!

<3

När blir det min tur?

Sitter jag åter på skolans bibliotek och slukar böcker... eller, jag försöker koncentrera mig på alla de texter jag har framför mig. På onsdag är det en ny hemtenta, en tenta som vi har 24 timmar på oss att skriva. 24 timmar! När ska vi få sova? Jag behöver ju all tid jag kan få... Jag sitter och tänker på alla som är klara med sin/sina utbildningar, vad det än må vara. Alla ni som kommit ut i arbetslivet och får praktisera vad ni lärt er. Själv vet jag knappt vad det är jag lär mig... Just nu känns bara allt så tungt och tröstlöst, som om jag aldrig kommer att bli färdig. Jag fick höra häromdagen av en lärare här på skolan, att vi inte kommer att få någon lärarlegitimation, dvs att vi inte kommer att vara behöriga att undervisa och bedömma barnen i skolan när vi är klara med vår utbildning. Vad F'N har jag då gått 3,5 årig utbildning för???? Hur tänker regeringen nu? Ska jag behöva studera ytterligare år för att få min förbaskade legitimation? Bara för att någon kommit på att man ska ändra utbildningen för lärare... Det känns ju inte lönt att komma ut på sin verksamhetsförlagda tid (VFT) och träna sitt ledarskap i ämnen som jag ändå inte får undervisa när jag är klar! När ska det bli min tur? När ska jag få känna mig duktig och känna att jag faktiskt nått mitt mål? Ljuset i tunneln är så svagt, att jag bara kan ana det. Än är det långt dit. När blir det min tur??? <3

BÖTER

Jaha... Då har man fått sin första fortkörningsböter. Det är märkligt att just den onsdagen, som jag känner mig som mest stressad, ska polisen ha fartkontroll på E6:an. Jag tyckte inte att jag körde så mycket snabbare än alla andra bilister på vägen, men helt plötsligt ser jag motorcykeln bakom mig... som hade blinkande blåljus. NEEEEJ!!! Hur ska jag hinna till dagens Zumbapass nu??? Jag körde snällt efter polisen av motorvägen vid Lomma, och körde efter honom in på ett litet industiområde, där vi stannade. Philip trodde att vi skulle gå av och ropade högt att han "åsså öja med". Lugnt och snällt fick jag blåsa i alkotestet, som polisen konstaterade såg bra ut, iallafall. Hmm, ja.. hade jag druckit hade jag väl för ... inte kört bil med min son i baksätet, tänkte jag. Jag fick en allvarlig tillsägelse att jag INTE skulle köra för fort med ett litet barn i bilen. Chockad som jag var efteråt, ringde jag SATS, och bad om ett undantag med min Zumbaplats. Steffani skrev ut lappen till mig, och la den åt sidan. När jag lugnat mig, kom jag på att jag var i Lomma, och hade en halvtimme på mig att hämta biljetten. Trots väldigt lätta fötter var jag på plats 17'10 träningsstart 17'30). Skakande, bytte jag om till träningskläder efter att ha vinkat av lillfisen på Minisats, och sprang in i salen. Därefter fick jag hjälp av Elin och gänget att "glömma" bort mitt möte med polisen, 55 minuter. Usch! Jag hoppas att jag inte kommer att få fler fortkörningsböter fler gånger... Framförallt inte med Philip i bilen! Min fot hade lättat kraftigt när jag körde hem från träningen. Jag kan hälsa för er som är nyfikna att jag höll 131 km/h på E6:an och fick 2 800 kronor böter. <3 Kör lugnt <3

Regn regn regn...

Nu undrar jag på fullt allvar vilken årstid vi har.... är det vår eller är det höst? Idag har det regnat (nästan) hela dagen. Jaja, tänkte jag. Jag får väl ta på mig varmt när vi går till Babymassagen.

När vi (Sandra och jag) precis hade baxat ner barn, barnvagn och skötväskan (ja även den är ett projekt, vad har jag i den egentligen?) och skulle gå började det åska och blixtra.
Inte en chans att vi går ut med paraply i det här vädret!
Så det var bara att bära upp allt igen. (Vi var hemma hos Sandra och hennes lilleman och där kan man inte ställa vagnarna där nere utan måste ta med dem upp) Jag lyckades ändå få Philip att sova en liten stund i vagnen (ca 40 minuter), vilket var längre än om vi faktiskt hade kommit iväg till babymassagen. Det finns ofta något gott i allt som händer. ;)

Men det blev ändå en mysig dag med mycket pladder och te. :) Philip var faktiskt ganska snäll mot "lill-"Emil idag :D (Brukar vilja klappa på honom, lite för hårt).

Nu sitter lill-prinsen och visar upp sin fiiina bok han har fått från Gòboken för... Väggen? Aja, han är glad iallafall! :)
<3

Sömn - en omdisskuterad fråga!

Usch! Nu vaknade Philip 5'30 igen. Då har vi en SÅDAN dag framför oss! Pust*
Varför vaknar han så tidigt när han uppenbarligen INTE är färdigsoven?
Det är ganska tydligt när han har sovit som han ska. Då vaknar han och är glad! Om han däremot vaknar innan 6'30 är han ledsen (HELA DAGEN).

Jag vill också med det här inlägget säga det till alla er som ständigt säger "Men han sover ju hela natten" att det inte är nog att han sover mellan 19'00 och 5'30 eftersom han inte är färdigsoven. Philip sover ju dessutom inte särskillt mycket på dagen heller, så när han sover 10 timmar på natten så får han aldrig mer än max 12 timmars sömn  på ett dygn. Och det om han sover som jag vill. Det är för lite.

Ja, jag vet. Vissa barn sover inte mer och mår bra ändå och jag hade inte haft något emot att gå upp tidigt om han hade varit nöjd ändå. Men när Philip är grinig hela dagen för att han vaknat så tidigt på morgonen blir jag övertygad om att han sovit för lite!
Och vi kan inte börja sova mer på dagarna (som Philip ändå inte vill), för då vänder vi på dygnet helt. Det vill INTE jag.

Så, nu har jag skrivit av mig! Och jag hoppas att ni alla förstår min situation och respekterar när jag säger att Philip vaknade för tidigt (även om ni hade/har andra problem som att era barn inte sov knappt alls när de var små).
<3<3

Kräsen påg som "Kan själv"!

Idag var det tid igen. Philip fick MIN mat till middag. Idag serverader Pasta med hamburgare (ska man tömma frysen blir det annorlunda mat på menyn) och lite lite chilisås (den milda. bättre än Ketchup)

Sen serverade vi maten i en tallrik och Philip fick äta med en liten gaffel istället för med sked. Det är lättare att sätta fast maten på en gaffel. :) Jag satte fast lite mat på gaffeln, gav den till Philip så fick han stoppa in i munnen. Och det verkade som om det smakade.

Detta belönades i sin tur med både jubel och applåder från både hans mor och far. Så Philip fortsatte att äta fint hela måltiden (så när som på de två sista tuggorna. De fick jag ge honom, men han åt).
Philip åt totalt 1/2 hamburgare och ca 1/2 dl pasta. En UTMÄRKT portion!
Han dricker också bättre ut muggen, när han nu ätit min lagade mat. TOPPEN!

Var det SÅ han ville ha det, vår lille kräsna påg? Han ville kanske äta själv. Då är det helt klart tid att låta honom göra det också :) Hujedamig!

Nu fortsätter vi att träna på att äta själv! Men det är lite svårt att äta Barnmatsburkarna med gaffel... Hmm, får hitta på en lösning där... Kan inte kasta Allt på golvet. Då får ju inte magen någonting.
<3<3

Underliga små varelser...

Hihi Nu har jag nog sett det mest märkliga på länge.
Philip har som bekant hos några varit supergnällig i två dagar utan direkt anledning. Han har fått sova när han velat det, ätit som vanligt och i vanlig dos, somnat som vanligt strax efter sju varje kväll och vaknat runt halv sju morgonen efter. Så VAD ÄR PROBLEMET?

Igår kväll upptäckte jag det. Hans näsa började rinna. En ny förkylning var det som var problemet. :)
Men det jag blir mest komfundersam över är att han idag är supersnuvig (ingen feber dock), men han är GLAD och SPRALLIG som vanligt. Själv blir man ett vrak när man knappt hinner bli frisk från en förkylning förens man ryker på nästa.
Hur fungerar de här småttingarna egentligen?

Philip följer inga böcker, det har jag kommit fram till för länge sedan. Iallafall inga som jag har läst. Han har väl läst några andra.

Tro nu inte att jag klagar över att Philips allmäntillstånd är nästan opåverkat när han är förkyld (utom de två dagarna innan). Jag är väldigt tacksam över att han orkar hänga med som vanligt trots att näsan rinner. Jag förstår bara inte HUR.
<3<3

Ryttare med skadat EGO

Idag började redan med att det inte blev som vanligt.
Philip vaknade på helt fel sida och har varit gnällig hela dagen.
Men vi åkte ändå ner till mamma för att jag skulle rida. Trist väder så vi sa först att vi skulle åka iväg med Saffie, men beslutade oss ändå för att rida hemma i paddocken eftersom det ändå var uppehåll.

Så vi gjorde oss iordning och gick ut så jag kunde sitta upp. Sapphire var jätteduktig idag fast att hon stått inne hela dagen och inte blivit riden igår. Därför beslutade jag mig för att trava över två bommar över marken...

"Åhh, bommar! Jag vill HOPPA!" tyckte Sapphire och efter två skutt över de två bommarna beslöt hon sig för att hon nog ändå skulle försöka sig på att hoppa över båda bommarna samtidigt (lite drygt en meters mellanrum).
Hon hoppade, jag hoppade ytterligare 30 cm upp och landade på halsen. Då blev Saffie rädd och sprang för livet... och jag flög av.
Själva landningen var väl det värsta. Jag landade på min armbåge, sen bröstkorgen och  gled sen en liten bit innan jag stannade. Saffie fortsatte ett varv i galopp och fick springa av sig den "hemska känslan av att ha någon på halsen".
Jag fick ont naturligtvis i armen, men också huvudet och så tappade jag luften lite och fick ta några djupa andetag innan smärtan i bröstet släppte.
Men framförallt så skadade jag mitt EGO och känslan av att jag är en duktig ryttare.

Naturligtvis hoppade jag upp igen, efter att ha både gått över bommarna och sprungit över dem med Saffie i tyglen bredvid mig och efter att ytterligare ha gått över dem några gånger så fick vi till två superrundor i båda varven innan jag kände att jag var klar. Knäppa Häst!

Jag kan också hälsa att jag hade grus ÖVERALLT. PÅ hjälmen, kläderna, I kläderna, näsan, öronen och munnen. Jag får nog duscha ikväll! ;) 

Men jag är otroligt tacksam för att det inte gick värre. Jag har nog inte trillat av på flera år så jag hade kunnat bryta både armar och ben.
Nu ska jag krypa ner i soffan och (förhoppningsvis) bli ompysslad av min älskade sambo.

Trevlig helg alla vänner! Hoppas ni fick er ett lika gott skratt som jag. Det bjuder jag på! ;)
<3<3


Tandväxt, tandtroll och tandborste

Philip har nu tre tänder och en fjärde på gång. Nu är det tid att börja borsta tänderna regelbundet morgon som kväll. Men Philip tycker inte det är roligt att borsta tänderna längre. Han skriker, fäktar och sparkar vilt omkring sig. Han vill INTE!

Och eftersom Emil jobbar så mycket som han gör, glömmer han ofta bort att borsta tänderna på Philip, vilket har resulterat i att det är jag som tar striden VARJE DAG.
Jag har provat allt: Philip får själv hålla och tugga på tandborsten efter/innan jag är färdig, jag har nappen i högsta hugg att ge honom efter, och han har fått hålla i en egen (min) tandborste under tiden jag borstar honom med hans.
Finns det några andra saker jag kan göra annat än att hålla fast hans händer?
Jag kan ju inte ge upp den här striden. Då kommer "tandtrollen" och så får han hål i tänderna. Det är OACCEPTABELT!
Man ska ju välja sina strider, och det här är en strid som måste utkämpas (och vinnas) eftersom det kan skada hans munhälsa annars. Pust*

Ge mig styrka att utkämpa ytterligare en strid med min älskade son! Jag har förstått att de aldrig tar slut.

Fuskbyggarna!

Jag kunde inte låta bli att skriva av mig lite till idag.
Nu sitter jag och ser på "Fuskbyggarna" på TV4. Jag blir alldeles ledsen och bedrövad över vad dessa människor utsätter icke ont anande familjer. Tänk att man som familj ska behöva göra en kreditupplysning, referenskontroll, och liknande kontroller på olika företag och personer arbetande i dessa, innan vi kan fortskrida våra drömmar och ibland hjälper inte ens det. Företagsmännen kan ha startat en ny firma...

Varför kan inte den kontroll som jag idag som privatkund MÅSTE göra innan ett eventuellt bygge vara obligatoriskt för företag innan start, utav ex en utbildad Byggkontrollant. Du ska ju ändå anmäla dig till skatteverket för att få en sk F-skattsedel. Krävs inte seriöskontroll för det? Annars borde det göra det. Och kanske vi ska kasta in en regelbunden kontroll av alla byggföretag (eller företag som ha hand om människor överlag). Då behöver inte vi som privatkunder vara oroliga över om att de företag vi anställer kanske inte är seriösa.

Usch, att det finns människor som verkligen skadar andra människor psykiskt utan att bry sig det minsta om det!

Skapelseberättelsen Big Bang vs, Bibeln

Idag var jag och Philip åter på rytmiken i kyrkans församlingshem. Vi skulle lära oss en ny sång om skapelsen...

Helt plötsligt märker jag att pedagogen, sjunger om "Big Bang".
Men Gud! Kan hon inte sin Bibel? Det finns inget "Big Bang" i Bibelns skapelseberättelse. Har de icketroende teorierna fått även kyrkan att ge efter för "Big Bang-teorin"?
När sången fortsätter så fanns det bara vatten på jorden och Gud gjorde så att marken under"... trycktes ihop upp ur vattnet och blev till land". Hmm, inte riktigt så jag fått lära mig Bibeln heller...
Har jag fullständigt missförstått hela bibeln, eller är det någonting som inte stämmer i den här sången?

Jag menade att fråga pedagogen om den här sången, men jag var lite stressad efteråt, eftersom jag trodde jag skulle åka ner till mammas jobb för att hämta henne där innan jag skulle hem till mamma och pappa för att rida. (Pappa kunde hämta henne, så jag behövde inte köra hela vägen dit)
Jag får försöka komma ihåg min fråga till nästa vecka och ställa den då.
De här rytmiktimmarna börjar bli riktigt intressanta!

Frågar man ingenting, får man ingenting veta!
<3<3

Bvc, plockmat och bad

Idag var jag och Philip på föräldragruppen på bvc, där det idag var tid att prata "Barnmat".
Åter igen ställde jag frågan om barmatsburkar vs. riktig mat (Hur får jag honom att äta MIN mat?)
En annan mamma där gav mig tipset att sätta Philip på sin stol, med tallriken framför sig när vi andra åt vid sidan av och låta honom plocka vad han ville ha, lite "plockmat".

Jag slog på stort! Ställde mig och lagade till panerad (själv) znittsel med ris och brunsås. Nu skulle lillen äta MIN mat!
Det är bara ett problem med "plockmat" till Philip... Han tycker INTE om att bli kladdig om händerna. Men han fick sitta, plocka upp mat, kasta på golvet, spilla på sig och känna att det är okej. Sen fick jag och Emil lura i honom maten, med hjälp av fruktpuré på toppen av skeden. Men han fick i sig en ganska bra portion ändå :p
De sa också på Bvc att barnen inte brukar orka samma mängd "lagad mat" som burkmat eftersom det är otroligt mycket vatten i burkmaten och den "...lagade maten är mer kompakt".  Därför behövde han inte äta jättemycket, utan jag var nöjd att han fick i sig lite grann. 

 
Efteråt fick Philip bada i badkaret (har ingen nyare bild än den här) tillsammans med sina baddjur. Jag satt glatt utanför och skrattade åt alla tosigheter Philip hade för sig. Och fast jag satt UTANFÖR badkaret, var jag nog lika blöt som Philip när han var färdigbadad. Att plaska är SUPERKUL!

Men jag upptäckte idag att han nu också börjat klättra även här i badkaret, en orolig upptäckt, för nu får jag åter igen sitta riktigt när honom hela tiden. Men jag uppskattar ändå dessa framsteg av krål, rullande och klättrande. Det betyder ju iallafall att han utvecklas <3

Bilbesiktning, Varningstriangel och Bilbarnstol

Jag glömde ju berätta om min första och något märkliga bilbesiktning i torsdags.

Jag och Philip skulle besiktiga vår stora bil i Landskrona. Det skulle bli min första besiktning eftersom jag tidigare har lyckats boka in dem så att Emil kunnat ta dem. Men eftersom Emil bytt jobb ganska nyligen, kunde han inte ta den här.

Så, jag packade in Philip i bilen och körde dit. Det var inte så svårt att hitta eftersom det var skyltat hela vägen (PERFEKT). Tyvärr glömde jag nappen hemma, så Philip var ledsen hela vägen; Svettigt värre.
När vi kom dit fick vi gå och skriva in oss. Ut med Philip ur bilen, sen gick vi in. Där var en liten dator som jag själv skulle anmäla mig i. Sen skulle det stå utanför verkstaden när det är vår bils tur att komma in.
Man skulle ta fram varningstriangeln för att ha den synlig när man kom in, men efter att jag precis fått fast Philip i bilen igen var det vår tur. Bäst att köra in direkt.

Väl inne och på plats var det åter igen tid att koppla ut Philip ur bilen för att mekanikern ska kunna hissa upp bilen för kontroll under. Philip ville disskutera med mekanikern och pratade glatt hela tiden som denne tittade på bilen.  
"Var har du varningstriangeln?" Jag talade om för mekanikern att den är i bagaget under barnvagnen och att jag inte hunnit ta ur den eftersom vi kom in så fort. Men om han ville titta efter, kunde han ta ur barnvagnen.
"Nej, jag skriver det i protokollet, så kan ni kolla det själva sen. Ingen återbesiktning krävs."

När han var färdig meddelade han att allt såg bra ut, men på grund av att han inte fått se varningstriangeln är besiktningen UNDERKÄND. Vi skulle omedelbart införskaffa en varningstriangel!
Jag förstod ingenting. Vadå Underkänd? Den är ju där under barnvagnen!

Efter en lika ledsam resa hem som dit, fick Philip äntligen sin napp och kunde sova en liten stund medan vi körde ner till Babysim i Malmö.

Det blev in och ut ur bilen en väldans massa gånger den här dagen. Det är tur att vi inte har en allt för besvärlig bilbarnstol. Men klart är att det blir mer besvärligt att ta med sig en liten bebis på bilbesiktning!

Underbara söndag!

Jag ville börja med att uppdatera er på vad som hände sen...
Igår skrev jag om min lille prins, som somnade redan 18'20, en hel timme innan han brukar somna.
Jag var helt säker på att han skulle vakna supertidigt idag och eftersom han fick en gräslig hosta runt 3'30, var jag redo att gå upp då.
Men tänk så underbart... Han somnade om utan gnäll och vaknade inte förens 6'30. Ja, det är väl inga supertider, men han sov iallafall 12 timmar och det är bra för att vara honom. Brukar ju sova mellan 19'30/20'00 och 6'00. :p Nu sover han middag. Hoppas att han sover ordentligt, för det lär inte bli mycket mer sömn idag än igår...

Idag står det nämligen kalas på schemat. Då Emil är iväg och jobbar hela dagen idag, ska Philip och jag åka ner till "svärmor" och äta tårta (jag då, inte Philip). Det är Emils yngre bror Dennis som blir ett år äldre imorgon. Det får man ju fira. Jag hoppas att alla är där. :) Philip ÄLSKAR sina farbröder. Och sin farmor naturligtvis! Farfar är iväg ute på sin båt, så han kan inte vara med idag.

Jag hoppas att Philip kan lära av sina misstag vad gäller sömnen snart, så att han kan komma in i en ordentlig rytm där också. Fast å andra sidan; Det tog honom ca 6 månader att få in en bra rutin på maten...

Sömnproblem och ändrade rutiner

Philip har under en lång tid vaknat 6'00 på morgnarna, sovit middag mellan 7'30 - 8'30/9'00 och sen sovit ytterligare en timme efter lunch. Jättebra! tyckte jag. Då vet jag ungefär hur jag ska förhålla mig till dygnet.
Men "INTE SKA JAG FORTSÄTTA SÅHÄR!"
Nu vill han inte sova middag längre  (igen). Philip har på grund av det här (?) för första gången på mycket länge vaknat först mellan 7'00 och 8'00 på morgonen (killen är väl trött av att inte sova på dagen), de senaste tre dagarna. TOPPEN! Men hur påverkar det honom i slutändan? Han vill INTE sova på dagarna. Men när han blir såhär trött på kvällen, tycker jag att det är tecken nog på att han BEHÖVER sova.

Efter tre dagars dåliga middagslurer slutade veckan med att Philip somnade 18'15. Stackarn' var så trött att han inte ens orkade grimasera när jag lade honom i sängen för att dra ner rullgardinen och sätta igång CD-spelaren. Hur tidigt kommer han att vakna imorgon?

Jag tänkte, eftersom han har sovit bara en liten stund på förmiddagen och en liten stund på eftermiddagen i veckan, att jag skulle försöka få ihop det till en längre period efter lunch. Det underlättar när han ska börja på dagis.
Men om hans vecka ska sluta på det här viset, Är det värt det?

Hur kan man kalla det RUTIN när barnen hela tiden ändrar dessa precis när man har lärt sig hur de vill(e) ha det?

Rida rida ranka...

Idag var jag och lill-prinsen hos mina föräldrar för att jag skulle rida.

Saffie (hästen) är förmodligen brunstig, så hon var lite istadig. Men med graman och mycket galopp, lugnade hon sig lite och vi kunde trava (hoppa) över lite bommar. Hihi* Saffie ville inte trava lugnt, hon ville HOPPA! Men hon lugnade sig efter ett tag här också och i det stora hela är jag ändå ganska nöjd med min ritt.
Det är inga maskiner de där hästarna. De kan ha dåliga dagar (veckor) precis som vi. Det är bara att vänta ut henne och fortsätta träna nya saker igen när hon är bättre.

När vi senare skulle släppa ut hästarna igen, fick Philip sitta på Kina (lilla ponnyn) medan hon gick ut till hagen. Så mamma höll Kina, pappa höll Philip och jag sprang efter med kameran. Jag tror att Philip tyckte det var lite kul, eftersom han skrattade där han satt.
Tänk om han blir en ryttare när han blir stor precis som sin moster (och lite sin mamma)? Det är en DYR hobby. Börja leta sponsorer redan nu?

Mammaträning och soluppgång ;)

Då börjas det... Tiden när man ska börja springa efter lilleman hela tiden för att se vart han tar vägen.

Vi har redan idag förhindrat "Elektricifiering" och "Klämma-fingrarna-i-dörrar". Nu har Philip börjat "krypa" (ta sig framåt som en groda, men dock framåt) och det går fort nu. Tänk att denna lille påg ändå har lärt sig, trots att han nästan alltid suttit i Gåstolen så fort hans lilla kropp orkade hålla upp hans huvud eftersom han inte har tyckt om att ligga på golvet. Jag var rädd att han skulle missa den biten i utvecklingen och kanske rulla tills han började gå.
Det är makalöst vad de små liven snappar upp under sina första månader i livet!

Tyvärr har Philip också lärt sig (av vem vet jag inte, Lill-Emil kanske?) ;) att man ska vakna jättetidigt på morgnarna nu också och somna sent på kvällarna.
Igår låg han och lekte i sängen tills klockan var över nio. "Bra" tänkte vi, "...då sover han till sju iallafall imorgon." Tyvärr gjorde han inte det utan vaknade TIDIGARE än vanligt. Redan halv sex... Lagom till att se solen stiga över horrisonten. Var det Emil som väckte honom när han gick? Mycket troligt!

Baka baka liten... Sandkaka

Idag har vi testat en ny upplevelse. Philip har för första gången provat på att gräva i sandlådan. Det kändes nog lite märkligt för han reagerade som när han får mat på händerna (sanden var TORR)... grimaserade med ansiktet och öppnade händerna igen. 
Det var roligare att äta spadens grusiga handtag än att gräva i sandlådan. Det var förövrigt lättare. Så Philip tuggade i sig spaden (med en hel del tillsägelser) medan jag gjorde sandslott (pyramider) som Philip sen slog sönder med händerna och med spaden.

Sen blev det att tvätta munnen, händerna och byta strumpor när vi kom hem, eftersom han var grusig överallt. Borde kanske hinna med ett litet bad efter middagen?

En till sak som jag har förundrats över är; Hur kan en liten kille, trots att strumporna går utanpå byxorna och att han suttit still i sandlådan, ändå lyckas få grus i blöjan?


Äntligen, äntligen ÄNTLIGEN!!

Äntligen ler någon mot oss. Jag går inte in på detalj här, men jag kan säga så mycket som att Emil och jag har haft två och ett halvt år som har varit ganska tuffa. Nya tuffa utmaningar hela tiden.

När Emil för en vecka sedan (6 dagar) blev uppsagd från sitt jobb, trodde jag att jag skulle bryta samman. Hur skulle jag kunna börja studera nu?
Men idag fick han ett nytt jobb! Han är bra driftig min karl. ;) och på onsdag börjar han sitt nya jobb. Hihi* Det tänkte nog inte hans Chef. Trodde nog att han skulle stanna där i maj också. ;)

Allting sker av en anledning heter det, och tack vare avskedet + nyanställningen kan vi avsluta ytterligare en tuff utmaning tillsammans :) Nu kan också jag börja blicka frammåt!

<3<3

Tidigare inlägg
RSS 2.0