Liten blir stor - självständighet
Idag var vi hemma hos mommo och moffa, när han ville gå ut och leka själv i trädgården. Jag blir, som vanligt när Philip uttrycker sin självständighet, väldigt nervös och känner inte alls att det är någon bra idé. Men min pappa, klok och lugn som han är, säger till mig att jag måste släppa efter lite också. För att Philip ska få ta lite mer ansvar liksom och få växa.
Men mammahormonerna i kroppen är inte helt med. Jag ser det värsta för mig, hur han leker med katterna som lämnar trädgården och springer ut på vägen och Philip följer efter...
Därför talade jag om för honom och sedan fick han återberätta för mig att han inte ska följa efter katterna när de lämnar trädgården...
Philip är en ganska försiktig pojke, men precis som alla barn, kan han glömma sig. Så när Alfons (katt) sprang ner från altanen till gräsmattan, klättrade Philip över staketet samma håll, istället för att öppna grinden...
Men han stannade ändå på altanen och vågade inte riktigt gå ner i trädgården idag. Att få vara ute själv för första gången var nog lite pirrigt även för honom.
Mycket beröm fick han när han kom in!
<3
VAB
Vi har varit tursamma länge... Inte råkat ut för allt för många basillusker, utan kunnat hålla igång....
Men vi är ju inte helt immuna mot alla dessa bakterier och idag blev Philip sjuk.. Med två vandrande förskolevirus under samma tak var det kanske väntat, men visst hade jag önskat att han sluppit.
Att få vara hemma med våra sjuka barn, när de behöver oss är någonting positivt, även om vi önskar att de inte ska behöva bli sjuka alls.
Nu hoppas jag att det inte ska bli mer, utan att Philip blir frisk och kry och kan gå och busa igen på förskolan på tisdag!
<3
Alla hjärtans dag
Igår kväll hemma... Själv... På denna enda dag, skapad för par, från historiens St Valentin - en katolsk präst som hemlighöll vigslar han gjorde mellan kristna par, något han fick lida martyrdöd för.
Idag handlar Valentines Day, eller Alla hjärtans dag, också om kärlek, där vi måste ge oss ut och verkligen visa upp den och ge presenter. Idag hemlighåller vi inte vår kärlek på Alla hjärtans, vi tydliggör den.
Men vad finns då för oss singlar? Kanske är det så, att världen bara är skapt för parbildning? Kanske har världen inte utrymme för singlar?
Så, hur ska alla vi singlar träffa varandra? Varje dag flyger fram, rutiner rullar med arbete, middagslagning, jobb, studier, träning etc... Och sen är det helg, och då ska man klämma in vänner, familj och helst hinna vila med...
När ska det bli vår tur?
Varje unik människa
För några år sedan, var det någon som kom på att de kunde förkorta meningar med uttrycket Hen, istället för att säga eller skriva 'honom eller henne', tillexempel när man skriver om någon som snattat, utan att någon hunnit uppfatta om det varit just en flicka eller pojke. Men uttrycket har verkligen utvecklats åt ett helt annat håll...
I förra veckan kom jag i kontakt med en tjej, som frågade mig om vårt genusarbete på mitt jobb. Om vi också har ändrat texterna på barnsångerna, hade slutat sjunga typiska pojk-/flicklåtar och ändrat namn på dock- och byggrummen, för att inte tvinga in barnen i de typiska könsrollerna.
Igår såg jag ytterligare en artikel om hur vi måste behandla pojkar som pojkar - aggressiva, hyperaktiva med koncentrationssvårigheter, och flickor som flickor - lugna, tysta, snälla, supersmarta. Tydligen är det medfödda gener som är helt naturliga och därför ska vi fortsätta behandla pojkar och flickor olika utifrån det kön de tillgivits.
Båda dessa teorier och hysterin glömmer det viktigaste - Individualitet. Det finns lugna 'snälla' och smarta pojkar, precis som det finns utagerande, hyperaktiva flickor.
Så snälla alla, politiker, föräldrar och människor inom Barnomsorgen - Låt varje liten människa få vara just så unik som det är, oberoende kön!
<3
Välsignad
I veckan som gått har Philip undrat mycket om Gud och Jesus... Om vem De är och om De tycker om alla? Han har till och med fått en längtan om att be... Jag har svarat och mött honom i hans önskan så gott jag har kunnat, vilket har lett till fler frågor.
Sedan sprang han glatt med de andra barnen ner till Söndagsskolan, där de idag pratade om Mose och De tio budorden...
<3
Idag när vi kom till kyrkan, satte han sig längst fram och förundrades av alla ljus och människor som sjöng och bad. När det var tid för lovsång, kunde han inte sjunga med, men han ställde sig upp, öppnade upp sina händer, blundade och lyssnade helt stilla på orden som sjöngs.
Sedan sprang han glatt med de andra barnen ner till Söndagsskolan, där de idag pratade om Mose och De tio budorden...
Barn är verkligen välsignade. De tror och förstår sin plats i världen. De tar till sig Fadern och är närmare Honom än vad många vuxna är. Ibland undrar jag hur det kommer sig att vuxna tappar denna välsignelsen, varför vi sluter oss inför sådant som är abstrakt. Varför vi kräver så mycket svar, tydliga svar, sådana svar som är övertydliga?
De frågor som Philip har, ska vi försöka bena ut. Jag är själv i ett sökande stadie, utan svar. Vi börjar i litteraturen.
<3
Skolstart 💭
Idag tog Philip fram sitt ABC spel igen för att öva sig på att skriva. Han har börjat få kläm på vilka bokstäverna som finns, hur de låter och ser ut vilket innebär att jag oftast bara behöver säga bokstäverna till honom, så vet han hur de ska formas på raden... Ja precis, han kan hålla sig på raden, redan, perfekt!
Jag sitter ofta och funderar på om hans intresse och mitt engagemang kan ge ett bakslag när han börjar skolan om ett och ett halvt år..? När alla barnen 'börjar om' från att lära sig forma en bokstav i taget och ta in ett ljud i taget... Jag undrar om det då kan bli så pass att Philip tappar intresset och inte vill och då tappar skolans mening?
Jag är jätterädd för att hans intresse blir hans fall.
Men samtidigt kan jag inte hämma honom. Då tappar han intresset redan innan han har börjat på riktigt... Vi fortsätter att skriva och läsa tillsammans. Skolans personal har ju en lite annorlunda bild av skolbarn idag än förr... Individualitet.
<3
Trött liten kämpe
Igår hände det Igen. En lång dag på förskolan med mycket lek och stoj.
När jag kommer för att hämta, kraschar han... Skriker, är otrevlig och orkar ingenting.
Pedagogerna menar att han inte visat den tröttheten på hela dagen, vilket jag definitivt tror på. De märker dock att han blir trött framåt eftermiddagarna, men vågar inte lägga honom då med risk att hans dygnsrytm blir rubbat. Det går inte att få honom att somna efter lunch, och det är klart att han hellre är vaken då för att få leka med sina vänner efter vilan...
Men resultatet blir att Philip inte orkar med att hålla sig 'vaken' till middagen, att han ibland till och med somnar innan middagen ens hunnit bli klar och därmed inte får i sig den näring som han behöver för att växa samt den energin som han behöver för att orka med nästa dag...
Idag pratade jag med hans pedagoger om att han gärna kan sova en stund efter mellanmålet om han behöver. Om han somnar på eftermiddagen hemma, så brukar det inte orsaka insomningsproblem kvällstid :) Så pedagogen lovade att hon skulle prata med sina kollegor.
Ikväll somnade han mitt i middagen... Han måste sova middag.
<3 Trött liten kämpe
Sötsug!!
Ligger i soffan som vanligt på kvällen. Liten sover gott i sin säng... Och jag är sjukt sötsugen!
<3 Du är starkare
Jag är mycket noga med att endast äta sött och onyttigt på fredagar. Men dessa fredagar medför ett mentalt "vaknande", där mina söta smaklökar vaknar till liv och ger mig sug på mer... Så därefter går jag med sockerabstinens resten av helgen och oftast faller jag för frestelsen även lördagar och sen har jag abstinens några dagar till... Men jag är starkare på vardagarna än helgen..
Jag äter ordentligt, varierande med protein, vitaminer och viss del kolhydrater beroende på dagens aktivitetsgrad och jag försöker få i mig tillräckligt så att jag blir mätt på rätt sätt, men jag blir ändå inte av med sötsuget på kvällarna.
Jag har provat med minttuggummi för att få en avsmak för annan typ av mat som då sedan inte smakar gott. Men salivutsöndringen av tuggummit gör mig bara mer sötsugen.
Jag har testat dricka sjukt mycket vatten vid abstinensbesvär och det hjälper en del. Men vatten är ju som bekant enormt vätskedrivande... Men det bästa sättet att hämma sötsuget är nog ändå vatten. Det blir en sorts utrensning i munnen, och lura hjärnan att jag fått i mig vad jag söker.
Hitta ditt eget sätt att lura hjärnan för att inte falla för frestelsen. Det kan vara vatten, grönt-te, eller någonting annat som tillfredsställer ditt sug utan onödiga fetter.
<3 Du är starkare
Singel - Lördagskväll
Idag kände jag mig rastlös, pigg och lite småsocial. Jag beslutade mig för att gå på bio - själv!
Stark, Självständig Kvinna <3
Jag visste att jag nog inte skulle palla att gå på någon som var slut efter midnatt, men en som hade en mer "trött-mamma-vänlig" tid ;) och lite som är lite lättsam och kul. Så jag beslutade att se Delivery man med Vince Vaghn. Honom brukar jag gilla...
Det var ett bra beslut. En man som oplanerat blivit biologisk far till 533 barn. Det är ju som gjort för roliga missöden ;)
Filmen i sig var nog ganska förutsägbar, som de flesta komedier från Amerika, men det var ändå precis vad jag behövde ikväll.
Att gå själv på bio kan klart ha sina fördelar. Det finns ingenting som säger att bara för att du är singel, inte kan göra sådant som oftast är till för de som är två.
Stark, Självständig Kvinna <3
