Alexandra

Begreppet "vän" har olika betydelse för olika människor, några har många och några har få, några ses ofta, några ses mer sällan... En nära vän är inte alla förunnat, en nära vän är sällsynt.

Jag har aldrig haft många vänner, även om jag mött ganska många personer genom mitt liv. Och mina nära vänner kan jag räkna på ena handen. Nära vänner som jag låter komma mig nära, som jag vågar diskutera mitt innersta. De personer som jag har möjlighet att kalla "vän", är verkligen utgallrade ur flera tuffa prövningar, prövningar de inte själva är medvetna om. Dessa prövningar sker inuti mig.

Jag är otroligt tacksam mot de personer som jag kallar 'nära vän'. Jag hoppas ni känner själva vem ni är!
Jag älskar er! <3

Min lilla bebis är ingen bebis längre. I veckan som gått har han skolats in på de stora barnens avdelning tillsammans med sin bästa vän från småbarnsavdelningen.
Tänk vad tiden går fort!

Att få vara tillsammans med de stora barnen, få börja prata om att börja skolan en dag (om några år, tack och lov!) ger lillen en sådan glädje och lycka. Han "kan göra allt själv" nu ;)

I fredags var första gången han var där 'hela' dagen (de öppnar kl 9 så han började dagen på sin gamla avd) och när jag kom och hämtade, visade han stolt var han hängde sina kläder och berättade vad de fått göra :)

<3 Stolt liten stor pojke <3

De gångna två veckorna har flugit fram. Med nytt jobb med härliga kollegor och underbara barn.

Att inte varje dag sitta med näsan i skolböcker och försöka förstå vad det står, känns som en befrielse. De böckerna använder inte alltid så vardagligt språk... ;)
Att få jobba med något som jag trivs med, känns som rena semestern. Jag är ju fri när jag slutar! :)
Att få känna att jag har kunskap som andra söker, skänker mig en ny och härlig känsla av tillfredsställelse. :D
Och jag ser såklart fram emot en semester där jag verkligen kommer ha semester och slipper jobba extra!

<3 Jobba <3

'Hur kan jag formulera mig för att visa intresse utan att jaga bort..?' 'Är han verkligen intresserad?' 'Tycker han om mig för mig?' 'Är han prinsen på den vite springaren?' 'Kommer jag att få leva lycklig i alla mina dagar?'


Det här med att vara singel på jakt efter den stora kärleken kan vara tufft, tufft att våga kasta sig ut där, visa sig sårbar och hoppas att grodan ska förvandlas till en vacker prins!

Att vara singel, lärde jag mig igår betyder att vara själv, och inte ensam; Självständig! Jag känner mig självständig och fått otroligt mycket självförtroende det senaste året, En bra kvinna reder sig själv, liksom.
Och jag har lyckats klara av saker som jag nästan inte vågat drömma om. Min utbildning är klar om fem dagar, jag har fått ett drömjobb och jag har dessutom fått en större förståelse för hälsa och träning.

Att vara själv, är kanske inte bara dåligt. Kanske är den här tiden till för att jag ska hitta mig själv, komma på vem jag är och vad jag står för..? Jag känner mig ändå ensam ibland och de mest givande samtal jag har just nu handlar om en nalles äventyr eller liknande.

Men jag vill inte tro att min chans till kärlek är försvunnen, vill tro att Han finns därute.
Och medan jag väntar på honom kommer jag leva mitt liv på bästa möjliga sätt!

<3 Lev det liv du givits <3

Philip har varit jätteduktig sedan vi tog blöjan. Han har lyckats riktigt bra med att lära sig känna av innan. Och det har gått ganska fort ;)

Han har nu varit blöjfri i två månader och 23 nätter... Tänk vad tiden går fort! Men jag funderade på om jag fortfarande kan kalla det för potträning? Eller är den så kallade Potträningen färdig nu?
Hur vet man när potträningen är slut?

*Litenblirstor*

Sedan jag börjat min nya livsstil med mål att tajta till och stärka, fått order om att lägga om mina måltider och äta mer (och hälsosammare). Med tanke på hur mycket jag tränar, är det ju viktigt att komplettera med rätt energi...

Men att få på pränt att jag ska äta en dubbelt så stor frukost mot vad jag ätit innan, äta lagad måltid både lunch och middag och dessutom 2 mer 'mättande' mellanmål per dag än jag gjort tidigare, känns ändå lite mastigt. Och lite mer tidskrävande än att "ta ngt i farten".
Men kanske är det som med allt annat... Jag ska kanske bara komma igång och få detta till rutin..?

<3 Livsomställning - Mot ett bättre liv! <3

Nu börjar det närma sig. Snart är mitt liv som student över! Även om jag har en kurs och lite praktik kvar, så kan jag börja skymta det efterlängtade ljuset!

Jag har "bara" ett problem med min vidare utbildning till våren... Att den kursen jag ska läsa, bara går dagtid, 50% över hela terminen... :-/ och 50% studier betyder 50% studiemedel... Hur ska jag kunna finansiera mitt liv nu..?

Så jag skickade ut mitt cv till Malmös alla förskolor, i förhoppning om en 50% tjänst... Ett dygn senare var jag bokad på tre intervjuer (som blev 4)... Till 100% tjänster...
Men jag måste ju ha pengar!

Min kurs finns inte på distans, så jag kan inte lösa det på det sättet... Hur löser jag det här?

Jag har nu sökt alla didaktiska Mattekurser på distans som finns... Kanske kan jag få tillgodogöra mig dem? Jag har även anmält mig till Mattekursen som går samtidigt som min sista kurs... Fixar jag det..? Men jag måste ju klara mig även efter jul... Kanske jag kan söka en 50% tjänst ngn annanstans..?

Det här med utbildning i två omgångar, är verkligen problematisk!

*förevigtstudent*

Philip har sedan vi släppte blöjan varit torr (nästan) varje natt. Det gånger som blöjan varit lite våt, kan jag nog räkna på ena handen. Men i nästan tre veckors tid har det varit torra blöjor jag har slängt på morgnarna, så när det nu exakt är ett och ett halvt paket kvar och Philip varit helt olycksfri i två veckor, tänkte jag att vi skulle gå ta sista steget mot att bli stor... (nappen ryker snart med, men en sak i taget)
Så jag bäddade sängen med ett skötbordsunderlägg över lakanet och Philip sover i kalsonger.
Så nu håller vi tummarna!

<3 Ingen liten bebis längre <3

Sitter i soffan med en mysig filt om mig och känner hur kroppen är öm...
Jag har idag inlett ett nytt spännande äventyr. Min första (riktiga) träning med personlig tränare. Någon som planerar och står vid min sida, bara för min skull! Någon som skriker på mig, som peppar mig, som får mig att orka så mycket mer än jag kunde tro! Att dessutom peppas av någon som vet vad jag går för och som jag redan fått förtroende för, gör ju klart saken ännu lite bättre. Då känner jag att upplägget för min träning verkligen blir den rätta för just mig... även om jag känner sorg över att jag nu fått passförbud. Min älskade zumbaträning blir 50% mindre
(jag måste få beklaga mig lite)

Då det var första gången, fanns det lite som skulle göras först. Det var två styrketest och mätningar.
Att mäta omfånget runt mage, bröst, rumpa, lår och armar kändes lite motigt. Tja, kanske inte armar och bröst men...
Jag kan fortfarande se buttiga onyttiga Alexandra framför mig...
(ingen våg, så fick försöka minnas)
Men det kommer ju bara att visa på mina framsteg, så jag får väl tänka på det. :))
Styrketesterna gick nog ganska hyfsade tror jag. :) med tanke på hur lite tid jag spenderar i gymmet i förhållande till konditionspassen... ;)

Men nu kör vi! Ska testa ett nytt konditionspass med nu, som komplement (kompensation?) för den borttagna Zumban. Cycling ska tydligen vara bra för mig... ;) Får väl se om jag kan hitta någon lämplig instruktör... ;))

Så ett exempel på hur min träning kan se ut från nu:
Måndag: Vila
Tisdagar: PT
Onsdagar: Zumba (den får aldrig tas bort!)
Torsdag: Vilar nog här med. Blir ju deppad att träna "fel"
Fredag: Cycling
Lördag: Gymträning med min coola mamma
Söndag: Har jag glömt något..?

<3 What doesn't kill you, makes you stronger <3

Det har snart gått 1 hel månad sedan blöjan rykte. Tänk vad tiden har gått fort! Första veckan var som bekant lite frustrerande och det var inte alltid lätt att le åt hjärtat mitt efter tredje olyckan på samma dag... Golvmopp och hink gick varma om man säger så ;)

Men sen gick det bättre och tre olyckor blev knappt en olycka om dagen. Philip blev bättre och bättre på att känna tillräckligt lång tid innan för att hinna eller hålla sig tills det fanns möjlighet till toalett.

Den gångna veckan gav endast en olycka i torsdags, som personalen tog på sitt ansvar. De glömde kissa honom innan utgång... Lätt hänt med massa små pyren som fortfarande har blöja på... :)

Jag är väldigt stolt och när Philip, trots nattblöja kommer springande från sängen när det är dags, behöver jag inga andra bevis på att det var rätt period att ta blöjan när det gjordes!

<3 Liten blir stor <3

Jag har som bekant tränat under en tvåårsperiod, lättare i början, men på senare tid också lite mer tufft (styrka). Man kan nog säga att jag har börjat förstå vikten av att ta hand om mig själv, fysiskt men också psykiskt. Att röra mycket på sig och träna regelbundet har även en psykisk inverkan på kroppen.
Nej, jag har inga konkreta belägg för det uttalandet, men jag har själv känt mig mer tillfreds i psyket när jag har fått kämpa och samtidigt fylla kroppen med energi och endorfiner. Det har fått mig att orka det där lilla extra.

Med den här förståelsen, har jag också börjat fundera över att utöka min kunskap och börja stärka de delar av mig som jag behöver stärka. Ryggen, tillexempel. Därför ville jag inget hellre än att investera i mig själv. Men att gå i gymmet själv, utan någon direkt kunskap om hur och vad jag ska välja för maskiner eller fria vikter, kändes inte så givande... Jag behöver någon som kan puscha och hjälpa mig att orka de där hemska sista. Jag behöver en personlig tränare!

Att träna för en PT är något jag velat länge, men inte tänkt särskilt mycket på. Dels för att jag verkligen hatade gymmet (skulle absolut inte under några omständigheter sätta min fot där!), och dels så var ju inte "min önskade PT", PT just då... Men för snart ett år sedan blev hon det, och jag började fundera... Kanske skulle jag ändå...

Att ta hand om sig själv och sin kropp är viktigt! Det behöver jag inga belägg för att säga. Du lever längre och mår bättre. Så att äntligen kunna investera i mig själv och få känna att jag mår bättre och blir starkare tycker jag är den bästa investering man kan göra för sig själv!

Så har du inte redan, så sök upp din närmaste träningsanläggning och börja ta hand om dig själv!

<3 Jag är viktig <3

Nu är det tid igen, för en ny kull spända människor att söka till SAFEs träningsutbildningar för att bli instruktörer, PT, eller kostrådgivare. Det görs reklam och det låter faktiskt riktigt spännande...

I höstas satt vi ett gäng tjejer på SATS och diskuterade dessa utbildningar... Vi diskuterade förkunskaper och engagemang, vi hyllade några instruktörer och vi konstaterade att man måste vara duktig på klassen för att kunna leda den...
"Du skulle kunna instruera Zumba, Alexandra! Du är ju jätteduktig!"
Förkunskap är ju att man har gått klasser regelbundet en längre tid... Varje vecka i 2 år, så check! ;)
Hmm, kanske skulle satsa på det?

Den instruktör jag älskar, som alltid ger såå mycket energi på sina pass, som har de bästa låtarna, de låtarna som jag vill... Nä, jag tror inte de godkänner någon som kopierar någon annan! ;)

Så någon Zumbainstruktör ska jag nog inte bli!

Philip har snart varit blöjfri (dagtid) i tre veckor. Och trots någon olycka ibland tycker jag att det går över förväntan. Jag har tillexempel precis kommit tillbaka till soffan efter att ha sprungit med min älskling, efter att han kommit ut ur sovrummet hysterisk. "Mamma!..." och detta trots att han har blöja på natten än.

Philip blir nedstämd när han misslyckas, trots att alla hejat på och gett peppning Han sätter höga krav på sig själv, likt sin mamma och pappa. Lyckan när han lyckas, är oslagbart! Hur ska jag kunna hjälpa honom att ta ett och annat misslyckande ibland? Det kommer ju garanterat fler i olika sammanhang i livet! :-/