Jensen's Bouefhus
Jag tyckte att vi hela familjen kunde ta tåget till Malmö för att gå på vår favorit restaurang där, Jensens Bouefhus. Emil var lite negativt lagd åt att ta tåget, men gick till slut med på det.
Dit var inga problem att ta sig. Tågen gick som de skulle och vi kom ner till Malmö 15'54. Det var riktigt spännande att åka tåg till Triangeln ;) vilket jag aldrig gjort tidigare. (Jag vet, det har gjort det ett tag nu, men jag har kört bil) Vi visste inte åt vilket håll vi skulle gå och naturligtvis kom vi upp helt på fel sida och fick knata i det kalla vädret en bra bit längre än planerat.
Middagen var trevlig och vi fick ett trevligt bemötande av Emils gamla kompis Jenny. Philip ville inte uppföra sig riktigt igår dock, och tramsade mest hela tiden. Men det var bara bordet bredvid som blängde lite på oss när de gick. Övrig personal och gäster tyckte att det var kul att se sådan glädje från en så liten kille över att få gå på restaurang. :)
På hemresan hade vi inte lika mycket tur... Tåget kom iväg 6 minuter för sent från Triangeln och blev stående på Centralstationen lite längre än vanligt. Totalt blev vi nog en kvart försenade till Landskrona. Philip somnade i vagnen på tåget. Han kunde inte hålla sig vaken där heller... Det är så skönt att bara kunna slappna av och somna och låta mamma och pappa se till att man kommer hem.
Och jag som började fundera på om man inte skulle ta tåget till skolan ändå, för att få lite extra studietid... Hinner jag med att hämta lillplutt på dagis om tågen blir sena? Vad ska de tycka på förskolan? Nej, nu hypertänker jag igen... SLUTA!! (som det så fint står i en bok jag läser)
<3 En lyckad kväll som tyvärr blev lite försenad <3
Tjejmiddag
I lördags skulle jag åka hem till Annelie för att hon, jag och Rosita skulle göra middag tillsammans, som vi brukar göra med jämna mellanrum. Det var tänkt att jag skulle åka själv, barnfri, men så blev inte fallet. Emil hade inte den tid han trodde att han skulle ha, så efter en diskussion fram och tillbaka, kom vi fram till att liten fick följa med mig iallafall.
Det blev en stressig eftermiddag, eftersom vi först hade simning 14'10-14'40 och sedan skulle duscha, byta om och vara hos Annelie kl 16'00. (Och hon bor inte i Landskrona, om jag säger så) Det blev en snabbdusch av Philip och en avspolning (låter som om jag är en häst) av mig innan vi sprang vidare till omklädningsrummet. Men vi lyckades... tja, vi var inpackade i bilen 15'10, tio minuter för sent, men dock.
Väl på plats började matlagningen. Philip fick sitta och rita vid bordet medan jag och de andra tjejerna delade upp oss på små stationer; Räkskalning, avokadomosning+turkiskt yoghurt+ citron och bakning av bröd. Det vi skulle tillaga var Avokadosoppa. Spännande!
Resultatet blev väldigt gott! Det tyckte även Philip, som efter att ha plockat räkorna ur soppan med fingrarna sedan åt upp nästan all sin soppa (med lite hjälp av sin mamma förstås).
Så Annelie. Om du läser detta inlägg, får du gärna skicka över receptet på soppan till mig för framtida bruk. Även receptet på baguetterna :)
<3 Mysig tjejmiddag <3
Pedagogiskt drama I
Idag fick vi lära oss namnen på våra kamrater likt en ny klass måste lära känna varandra innan gruppen kan sammansvetsas ordentligt. Det är viktigt att jag som pedagog skapar ett tryggt rum där eleverna kan känna att de har ett safe space. Detta för att de ska våga prova olika saker och att de vågar misslyckas utan att känna skam.
Jag kommer att vara den perfekta läraren när jag kommer ut. Jag kommer att ha Specialpedagogik, Pedagogiskt ledarskap och Pedagogiskt drama med mig från min utbildning. Jag kommer klara allt! ;) Eller, tja, jag kommer att ha några tankar om de olika händelser som uppkommer och undervisning jag ska bedriva.
Nu hoppas jag bara att resten av utbildningen är, om inte lika inspirerande så iallafall inspirerande nog till att avsluta så att jag kommer ut och får prova alla mina underbara idéer. Det är ju lite svårt att göra det på en veckas praktik ;)
<3 Läraryrket - Klart någonting för mig <3
Studiestöd
Jag frågade hur jag skulle göra inför nästa år för att det inte ska bli liknande situation och då sa hon att jag ska söka för hela läsåret istället för en termin i taget. Så enkelt! Men jag vågade inte det eftersom jag bara läste sidoämnen den här terminen och inte riktigt visste vad jag skulle läsa den här. Men nu vet jag och jag får ha lite koll på när de bearbetat det så att jag kan lämna en studieförsäkran och få mina pengar.
En sak är säker! Det är tur att vi har en inkomst till i den här familjen. Jag vill inte tänka på vad som skulle hända om jag var själv... :(
<3 Sök aldrig studiestöd en termin i taget! <3
Opponering
Kursen var väldig givande tyckte jag och gav mig många idéer om hur, men också hur jag inte vill arbeta i skolan för att alla elever ska få en möjlighet att utveckla en motivation till lärande. Jag ska se till allas olikheter i inlärningen och skapa ett tryggt och motiverande klimat. Att se varje elev varje dag är också en viktig punkt osv.
Och igår var det som sagt opponering, dvs att vi skulle läsa varandras texter och låtsas att vi var en rektor på skolan och granska texten och tankarna. Jag har lite problem med att kritisera (negativt) eller ifrågasätta en annan vuxen persons arbete och bad om ursäkt efter många av mina frågor.
Min opponering var jag mest orolig över. Jag hade inte skrivit på likande sätt som övriga i gruppen utan hade skrivit min text flytande. (som jag hade fått okej av kursledaren) Men det verkade ändå som de övriga tyckte att min text var bra och när det var tid för mentorn att opponera (enskilt), sa hon också att mina tankar var bra. Hon gjorde mig dock medveten om att jag mot slutet av texten övergick mycket i talspråk och tappade mitt fina skriftspråk. "Det krävs en rejäl uppstramning..." Jag blev lite nervös 'ska det kompletteras? Det är ju mycket'
Men när jag frågade henne om det, sa hon att jag inte behövde komplettera den, bara jag tänker på det till nästa arbete. Betyder det att den är godkänd?
Nu återstår att se vad de beslutar sig för angående min insats i kursen. Jag hoppas på det bästa!
<3 Var personlig, men aldrig privat <3
Sats
Men guud vad det är jobbigt att träna efter en personlig tränares plan... tycker inte att de är riktigt kloka på det där stället... Träning av benen, rumpan, ryggen, bröstet och förstås magen. Men jag får inte göra vanliga situps eftersom jag har en nackskada (ridolycka) som gör ont vid sådana rörelser... jag ska göra träningarna på en pilatesboll. Ni har kanske inte sett Hipp hipp allihopa, men förra veckan hade Tiffany med sin kompis Angela till Pilates Boll träning. Angela trillade av bollen... behöver jag säga mer... :p Min tränare kom förbi och jag klagade lite till honom och han bara skrattade åt mig och sa "ja, men du är ju på god väg. Satsa på några fler nästa gång!" Grrr! När jag fått ihop pengar till det ska jag boka träning med honom så att jag kan klaga på hans fantastiskt omöjliga övningar direkt till honom. :)
Nu är bara frågan; Hur gör man med träningsvärk? Ska den vilas bort (3-4 dagar) eller ska den tränas bort? Knepigt värre! ;)
<3 Övning ger färdigheter <3
Lagerhaus
Efter mycker om och men (och några svordomar inombords), kom hyllan upp och när Philip och Emil gick och lade sig smet jag iväg till Malmö. På Lagerhaus fanns hur mycker fina saker som helst och jag började plocka ner i min korg... Naturligtvis kunde jag inte hålla mig inom gränsen (presentkortet) <3
Hemma igen satte jag upp mina fina saker. Hyllan blev superfin, och även badrummet fick en ny touch. Helt nöjd kände jag mig. :)
Så nu när julsakerna blev nerpackade känns det inte så farligt trist eftersom jag har min fina hylla och mitt fina badrum :)
<3 Älskar min familj <3
Städning på schemat
Och var jag än tittar är det fler leksaker; klossar, gosefiltar, bilar, kritor mm. Hur kommer det sig att Philip inte kan hålla sina leksaker på sitt eget rum? ;)
Så idag står det som sagt "Städning" på schemat. Det är först när man svabbar golven som man märker lägenhetens verkliga storlek ;) Jag blir ju aldrig färdig! Och när man är klar, går det tjogo minuter så är det kladdigt och smutsigt igen.
Men nu är jag klar för denna gången och det väntar bara avtork på hyllor och skåpsluckor...
Finns det ingen som är intresserad av städning, tycker det är roligt som kan komma hit och städa åt oss? ;) Jag tycker det är såååååå tråkigt att städa och gör det inte gärna. Men det måste göras för att inte hela hemmet ska ruttna ;) hehe*
<3 Det är stökigt med små barn <3
Förskola
Idag gick något bättre. Eftersom vi är i slutet av kursen och inte ska ses i basgruppen förens kl 11'00 behövde jag inte lämna plutten förens kl. 9'30. En mysig morgonlunk hemma, med gräl "bara" om frukost och tandborstning. Och lämningen på dagis gick kanon. Det var en avslappnad kille som lämnades över till fröken och visst... överlycklig var han inte, men han var inte så ledsen att han grät. Och faktum är att han själv sträckte sig mot fröken när jag skulle gå. :) Det gläder ett mammahjärta! <3
Dock vet jag inte hur det går sen för liten... Han åt ungefär två tuggor på sin smörgås i morse och vägrade att äta mer. Av egna erfarenheter vet jag hur fantastiskt trött man blir om man inte får ätit frukost, så jag misstänker att det kommer att vara en trötter kille jag möter när jag kommer och hämtar ikväll. Men vem vet... kanske han piggnar till när de ska plundra granen idag. Då skulle de fika och dansa, så det borde kanske pigga upp honom.
<3 Det finns alltid någonting en mamma oroar sig för kring sitt barn. <3
Babysim
Det roliga med simningen just nu är att Philip har kommit på att han bottnar i barnpoolen (där vi har lektionen). Så nu "fuskar" han i övningar som handlar om att klättra längst väggen och bara hålla sig i stången... Philip håller i stången, och går längst botten... Är han lik sin gammelfarmor eller vadå? :p
"Koka kaffe" tycker han också är kul. Nu har han lärt sig att man ska blåsa i vattnet, men tycker att det är mycket roligare att ropa "Aaaaa!" och stoppa hela ansiktet i vattnet. Bubblor blir det, och skoj tycker han att det är.
Åka rutchkana ner i vattnet med huvudet före är superkul tycker han också. I lördags klättrade han själv upp på den och lade sig med armarna ovan huvudet, liggandes på mage med ansiktet framåt och for ner för rutchkanan. "Hehe!" Ropade han när han sedan blev upplyft ovan vattenytan igen.
Tänk om han kunde visa den här lyckan inför att bada i något kallare vatten!
<3 Babysim - Vilken lycka för barnen! <3
Busfabriken
I fredags var jag och min underbara son på Busfabriken i Helsingborg för första gången. Det var lite svårt att hitta dit eftersom vägbeskrivningen inte skrivit "Håll mot Berga" efter direktionen höger i rondellen. Så vi kom nästan ända fram till Höganäs innan jag kände att vi nog var på fel väg... :p
Men väl på plats kom vi först in till ett litet rum där vi hängde av oss våra kläder och skor innan vi gick för att betala vårt besök. 
Innan vi kom in i själva leksandet skulle Philip klappa på alla de fina elefanterna längst vägen, och hade jag inte lett honom därifrån, hade han nog stått där än... ;) Men vi kom tillslut in i leklandet där vi genast började klättra in i tornet... Det var för högt och för anordnat för de lite äldre barnen att jag inte ville släppa Philip fri där inne själv (babylandet var inte kul, tyckte han). 
Rutchkana, hopptorn, klättra, krypa, gunga ja allt kunde barnen göra därinne, men en sak är säker... det är inte meningen att de vuxna ska upp där... så trött jag blev!
Middagen denna dag blev korv m pommesfrittes för liten och en fish n´chips för min del. Tyvärr kunde jag inte äta den eftersom någon snille hade hällt curry i remouladsåsen och det smakade vidrigt! Tänk om gott folk! 
En lyckad eftermiddag tillsammans med min lilla älskling! Philip var helt speedad när vi åkte därifrån, fast klockan då var tio över sex ;) Helt klart värt fler besök!
<3 Älskar min familj <3
Snart klar med kursen
För nästa kurs heter Pedagogiskt ledarskap... Det ska bli så kul att läsa den kursen och jag har på känn att det kommer bli en superkul kurs!
Så nästa vecka är det tid att bege sig ut och leta rätt på kurslitteratur för nästa kurs och börja läsa läsa och läsa!
<3 Love <3
Betydelse av begreppet "föräldraledig"
Begreppet "föräldraledig" innebär att du som förälder är hemmavarande med ditt/dina barn dag som natt. Du ska finnas för ditt barn och hjälpa till i dennes utvecking.
Skärpning alla ni chefer därute som spelar på era anställdas vänlighet!! Tänk på barnen!!
<3 Barnen är det bästa vi har <3
Nu var glada julen slut slut slut...
Bilden är tagen på The Studio i Malmö onsdagen den 22 dec
Då var även julen 2010 slut. Försvann lika fort som den kom... och på fredag är också året slut. All denna stress som vi känner och skyndar oss att ordna med julklappar, julmat, finkläder etc... var det värt det? Blev det verkligen så perfekt som vi ville?
En övertrött liten kille var vad jag fick. En övertrött liten kille som inte orkade öppna sina julklappar, inte orkade stanna uppe för att smaka ris a la maltan. Istället fick jag gå och stoppa om honom medan hans far gladeligen öppnade hans sista klappar och innan vi sedan satte oss ner och åt mer mat och lekte julklappsleken. Hur ska det gå till nyår?
Men nu är julen slut och saker återvänder till det normala. Lekfulla dagar och pluggande nätter... Zzzz! Sååå trött är jag efter denna stressfulla jul. Allt för att Philip ska få en så mysig och rolig jul som möjligt! <3
<3 Jag älskar dig Philip, mer än livet <3
Jullov <3
Men det är några dagar kvar innan julafton infaller på fredag. Och dessa är fulla med planer och skojigheter. Imorgon blir det fotografering av mig och Philip samt de sista julklapparna inhandlas. På torsdag, om vi inte hinner handla julklappar imorgon blir det julklappshandling även då. Snacka om att vara ute i sista minuten :p Annars blir det till att göra julskinka och kanske hinner vi med att baka lussekatter också 10 dagar för sent. :p Men vi får väl se vad dagarna bjuder helt enkelt.
En sak är dock säker. Emil kommer att jobba fruktansvärt mycket också under julen i och med alla snö som kommer hela tiden.
Mitt största problem det här året (som så många andra år sedan man blev äldre än typ 10 år) är att det inte känns som jul. Trots alla tomtar jag har handlat och satt upp, trots alla ljusstakar i fönstren, trots snö kan jag inte känna att det är julafton på fredag... om tre dagar är det jul. Är det en väg vi alla måste vandra för att bli stora/vara stora? Varför kan inte vi också få känna denna längtan, denna önskan om en vit jul och att tomten ska komma med många klappar till just mig? Nu är det "bara" mysfaktorn som finns (på själva julafton). Att träffa släkten är ju mysigt, men om man har kontakt med alla och träffar dem flera gånger om året...?
<3 Tomten jag vill ha en riktig jul! En så'n som man har när man är liten <3
Svårt beslut...
Valet står denna gången mellan matematik från början 15 hp och pedagogiskt drama 15 hp. Båda med start den 19 jan.
Matten är en obligatorisk kurs det vill säga att den måste du läsa under dina sidoämneskurser som är på sammanlagt 60 hp. Men det är inget tvång att jag måste ha gjort den innan jag åter ska börja om på termin två. Men samtidigt hade det varit skönt att få den gjord.
Pedagogiskt drama. Tja, behöver jag säga mer DRAMA. Det är sååå jag och visst hade det varit skönt med en rolig start på nästa termin när allt annat går åt skogen?
Usch vilket svårt val. Och visst, kursledaren i dramakursen är pedaogen som inte gillade Philip ;) så lite småkul hade det varit att ha honom. ;)
Jag önskar att jag kunde be någon ta beslutet åt mig, så att jag slapp ha den här ångesten (svar senast den 20 dec) men det går inte. Det här är åter ett tufft beslut man måste ta som vuxen person! Snälla hjälp!
<3 När ska min tid av enkelhet komma? Tycker det är dags nu! <3
Veckan som gick...
Vi är ofta uppbokade på helgerna och det är många som vill träffa pluttskrutten då, så det blir inte så mycket tid över till lek och bus, tyvärr...
Den här veckan gått förvånansvärt fort... Heldag i skolan i måndags, hemma och mös i tisdags med pluttskrutt, Alexandra och Izabelle och sen heldag i skolan i onsdags igen. Igår var jag hemma för läkarbesök o dyl. och idag blir det ytterligare en heldag i skolan med föreläsning och basgruppsarbete...
Det lustiga är att föreläsaren idag är samma som jag hade när Philip var med tidigare i höstas... ;) Så vi får väl se... kanske blir utkastad idag med :p (idag är P på dagis)
Helgen som kommer: det kommer att bli två kalas imorgon, lördag. Ett på eftermiddagen och ett på kvällen. Det är Izza som fyller år nästa vecka, som har kalas på eftermiddagen och sen är det min kusin som faktiskt fyllde år igår som firar på kvällen. Det blir fulla muggar.
På söndag blir det granhuggning i Toppuladugård med tjocka släkten (och några vänner). Det ska bli kul att låta Philip känna hur det känns, eftersom han var magsjuk förra året när vi högg gran så han och jag var hemma. Men på söndag ska vi med! <3
<3 Störst av allt är kärleken... till sina barn <3
Tankar kring specialpedagogik
Specialpedagogik för mig är “stöd”. Det är en extra hand till hjälp för barnens individuella utveckling. En specialpedagog, tror jag, kan stötta barnen liten mer och på ett annat sätt än de “vanliga” fröknarna, alltså de som har en pedagogisk utbildning utan extra inriktning på de barn som behöver en annan och lite mer stöd, som vid exempelvis DAMP. Om det skulle behövas, kan också specialpedagogen hjälpa familjer och leda dem i rätt riktning för mer professionell hjälp, vid exempelvis ADHD.
Jag har inga direkta egna erfarenheter av specialpedagogik, utan har endast sett bredvid mina egna tjänster vid förskolan hur andra, mer kvalificerad personal arbetar för att ge den stöttning och hjälp som behövs.
I den gångna kursen har jag lärt mig mycket om just hur barn i behov av särskilt stöd bör bli mötta. Det är viktigt att se till varje individ och inte dra alla ”diagnoser” över en kam och alla andra, som inte fått diagnos över en kam. Jag har fått lära mig och inkludering respektive integrering och jag kan skriva som så, att jag inte är helt säker på vilken jag tycker bäst om. Om man ska titta till individen, tror jag att integrering är det bästa, för då får de barn som är i behov av särskilt stöd lite mer och annan undervisning än sina klasskamrater men får ändå gå kvar med sina kompisar. Man ser till individens behov och ibland ges även den aktuella eleven en egen, lättare skolplan.
Inkludering kan också ses som positivt. Där får alla elever ha samma skolplan och göra samma uppgifter, läxor etc. Men hur känns det för eleven att alltid vara sämst? Jag var på en intervju med Kristina Sjölin (29.10.2010) där hon också sa det: ”Inkludering i all ära, men inte till varje pris… Det är inte så kul för eleven att alltid vara sämst.” Så kanske en integrering är bättre i vår kamp mot en skola för alla?
Jag har också fått ta del av hur en specialpedagog arbetar och fått ta del av barn och elever i behov av särskilt stöd. Det här har gjort mig intresserad av att läsa mer och söka mer kunskap för att också jag, som tekniskt sätt inte blir speciallärare/specialpedagog (just nu iaf) ändå ska kunna möta de barn som i våra ögon utmanar.
Det är inte bara de barn som har fått en diagnos som är i behov av särskilt stöd, utan det kan vara alla. Vissa är i behov av särskilt stöd ibland, andra är det alltid. Oavsett hur eller vem vi möter i våra arbeten som pedagog, hoppas jag att vi som kommer nyutexaminerade ska ha lite mer kunskap om och förståelse för barns olikheter och möta alla barn/elever på deras individuella nivå. Och naturligtvis inte delegera uppgifter som inkluderar barn i behov av särskilt stöd utan att först funderat över den miljö som barnet vistas i.
Specialpedagogen har mer utbildning kring mötet med barn och elever i behov av särskilt stöd. Men ibland räcker det med en liten förändring i skolmiljön för att dessa elever ska klara sig alldeles utmärkt i skolan, utan specialpedagog.
<3 En helt klart kurs värd att läsa om du utbildar dig till lärare <3
Liten blir större och större
"Apa", "mamma", bapba" (pappa), "appa" (napp), "Affa" (Alfons), "nan" (banan), "äta", "meh" (mer), "däh" (där), "titta", mfl.
Och med "titta", som han säger mest hela tiden springer han omkring och pekar på olika saker. Ibland hinner han inte fram till saken innan fingret pekar på någonting annat.
I fråga om nappen har Philip börjat komma på egna regler. Tja, en regel iallafall. Innan han kan tänka sig att gå med på att lämna den ifrån sig, måste han få suga färdigt på den först. Han måste få avsluta sitt sugande innan någon annan kan få den. Annars blir det ledsamt.
Det är roligt nästan jämt med småttingar i den här åldern. Nya busstreck varje dag och nya kränsprövningar hela tiden, men mysiga är de. Och utvecklingen är makalös. Nya ord, idéer och nya tankar hela tiden. Philip pratar och berättar om allt möjligt hela tiden och det ska bli kul när jag förstår vad han säger. Om sådär två års tid... ;)
<3 Älskar dig över allt annat min älskade son. Och det kommer jag alltid att göra <3
Ännu en vecka som gått och åter känner jag mig stressad över mitt skolarbete
Då var det åter fredag igen. Och tänk, “varannan-vecka-dagisbarn” gäller fortfarande. Pratade med förskolan idag som skrattade lite och sa att jag då kunde planera min tid, eftersom jag visste när han skulle vara hemma.
Hehe, fast jag tror dock inte att högskolan går med på att ha föreläsningar och gruppövningar endast varannan vecka. Det var bra att jag fick möjlighet att komma ut på fältstudiedag igår som planerat, men jag vet fortfarande inte hur jag ska skriva uppgiften. Därför har jag inte börjat skriva den ännu. Första utkast ska vara klart nästa vecka. Men, det får gå som det går. Men jag lär inte bli godkänd i kursen om inte min mentor kan konkretisera den uppgiften till mig. De andra förstod jag.
Jag förstår inte heller varför min stackars son ska behöva ha feber i 4-5 dagar varannan vecka, när andra barn klarar sig med 1-2 dagar. Philip blir trött och hänger mig i byxorna hela dagarna. Nu hoppas jag att han ska vara feberfri i helgen, så att vi kan åka och leka och busa riktigt mycket. Oavsett vilket blir det hemmadag imorgon också, men kanske på söndag.
Philip har också börjat resa sig själv utan stöd av vägg eller annan fast inredning. Så nu går han i princip hela tiden. Utveckling kan ske fast att barnen är sjuka minsann. ;)
Hoppas att Philip är frisk till nästa vecka, så att jag får möjlighet att skriva, skriva och skriva på mina uppgifter. Vi skulle också gå på biblioteket idag egentligen för att låna en skönlitterär bok till mig som ska läsas nästa vecka. Men jag tar nog en av mina böcker hemma. En bok om en skolklass döva elever som tas som gisslan. Den handlar om hur dessa unga kvinnor och deras lärare börjar hitta lösningar för att tillmötesgå gisslantagarna men ändå komma ut till förhandlarna utanför.
Kan det vara en rimlig bok att läsa? Det står ju bara Skönlitterär bok…
Nej, nu ska jag gå till sängs och börja trängas med min lille kickboxare. Kanske får jag med mig Emil, men idag orkar jag inte “bära” in honom i sovrummet.
<3 Gilla läget och gör det bästa av situationen <3
