Ännu en vecka som gått och åter känner jag mig stressad över mitt skolarbete

Då var det åter fredag igen. Och tänk, “varannan-vecka-dagisbarn” gäller fortfarande. Pratade med förskolan idag som skrattade lite och sa att jag då kunde planera min tid, eftersom jag visste när han skulle vara hemma.
Hehe, fast jag tror dock inte att högskolan går med på att ha föreläsningar och gruppövningar endast varannan vecka. Det var bra att jag fick möjlighet att komma ut på fältstudiedag igår som planerat, men jag vet fortfarande inte hur jag ska skriva uppgiften. Därför har jag inte börjat skriva den ännu. Första utkast ska vara klart nästa vecka. Men, det får gå som det går. Men jag lär inte bli godkänd i kursen om inte min mentor kan konkretisera den uppgiften till mig. De andra förstod jag.


Jag förstår inte heller varför min stackars son ska behöva ha feber i 4-5 dagar varannan vecka, när andra barn klarar sig med 1-2 dagar. Philip blir trött och hänger mig i byxorna hela dagarna. Nu hoppas jag att han ska vara feberfri i helgen, så att vi kan åka och leka och busa riktigt mycket. Oavsett vilket blir det hemmadag imorgon också, men kanske på söndag.

Philip har också börjat resa sig själv utan stöd av vägg eller annan fast inredning. Så nu går han i princip hela tiden. Utveckling kan ske fast att barnen är sjuka minsann. ;)


Hoppas att Philip är frisk till nästa vecka, så att jag får möjlighet att skriva, skriva och skriva på mina uppgifter. Vi skulle också gå på biblioteket idag egentligen för att låna en skönlitterär bok till mig som ska läsas nästa vecka. Men jag tar nog en av mina böcker hemma. En bok om en skolklass döva elever som tas som gisslan. Den handlar om hur dessa unga kvinnor och deras lärare börjar hitta lösningar för att tillmötesgå gisslantagarna men ändå komma ut till förhandlarna utanför.
Kan det vara en rimlig bok att läsa? Det står ju bara Skönlitterär bok…

Nej, nu ska jag gå till sängs och börja trängas med min lille kickboxare. Kanske får jag med mig Emil, men idag orkar jag inte “bära” in honom i sovrummet.


<3 Gilla läget och gör det bästa av situationen <3


Philip tränar att äta med sked

Dagarna som gått den gångna veckan, har Philip tydligare och tydligare visat sin självständighet genom att inte vilja ha någon hjälp att äta sin mat. Han vill göra det själv. Därför har jag den här veckan, när Philip varit hemma från dagis låtit honom just äta själv. Med olika resultat…

Igår fick Philip en tallrik filmjölk till frukost. Jag lade skeden i tallriken och lät honom själv utforska dess innehåll. Men det tog inte lång tid innan han tog skeden och började äta. Det kom lite fil på magen, men eftersom han inte hade annat är blöja på sig, blev det inte mer tvätt ;) Men han åt nästan hela tallriken med fil, innan han puttade bort tallriken och pekade fint på brödet som stod på bordet. Han ville ha en smörgås också.

Till lunch fick Philip Sempers fisk m potatis serverad i en tallrik och skeden strategiskt placerad i tallriken. Även här började han äta fint med skeden, men insåg senare att det var lättare att äta med handen. Så det blev något kladdigare under den här måltiden.



Även middag igår gick bra, men där vill han äta det mesta med händerna, troligen på grund av att han är trött.

Gröten till frukost idag åt han lika fint som filmjölken igår.

<3 Kladda är varje barns rättighet. Så länge de går framåt i utvecklingen och lär sig mer och mer


Minisats - Vilken underbar idé!


Idag var det tänkt att Emil skulle hämta kl 17'00 på dagis. Men han ringde och sa att han var tvungen att jobba över. Och eftersom Philip hade en liten inskolning igår på minisats, hämtade jag honom på dagis kl 15’00 och sen körde vi ner till Malmö.

Där började vi med att äta middag på en av restaurangerna på Entré och därefter begav vi oss till Sats. Jag hade Pilates idag och ville verkligen gå på den.

Philip var glad över att det var så många barn inne på vad de kallar för minisats, ett litet lekrum där barnen kan leka under tiden som föräldrarna tränar. Det enda jag fick när jag skulle gå var förutom en massa kramar och pussar, en ledsen grimas när han satt i en tränares famn. Kanon!

Ändå beslöt jag att jag skulle gå från Pilates lite tidigare och gick innan avslappningen på slutet (50 min senare). Trodde att Philip började bli trött och gnällig ( tid 18’30). Men han lekte så fint därinne med de andra barnen. Det gick ingen nöd på honom inte.

När han senare fick vällingpipen, märkte jag dock hur trött han var… ;)

Men det är helt underbart med ett lekland till de minsta, från 3 månaders ålder. Tänk så mycket lättare det blir för föräldrar att träna då. Inga fler undanflykter! Ja, Philip får följa med mig och träna fler gånger. Det var superkul! Och det är klart att jag då också får möjlighet att mysa lite mer med honom eftersom jag kan göra det innan och efter träning, innan han somnar. J

<3 Minisats; Vilken fantastisk uppfinning! <3


DAGBOK...

Vad är egentligen skillnaden mellan en Blogg och en dagbok?

Svaret kan verka enkelt. ”Skillnaden är att man i en dagbok kan skriva de saker man funderar på, som man inte vill att någon annan ska veta”

Men är svaret så enkelt? Jag ska förklara hur jag menar.

Jag tänker på en del bloggar jag läst det senaste året. En del verkar faktiskt vara mer en “dagbok” än en vanlig blogg. Vissa människor skriver verkligen hela sitt liv, positivt som negativt och en del går faktiskt lite för mycket (min åsikt) in på sitt privatliv. Förstår de inte att en blogg är för alla som vill läsa den?


Är det för att människor idag inte riktigt förstår internet och dess storlek, eller vill dessa människor att alla (och då menar jag alla) ska se hur de har det och det som de funderar över, på det mer privata planet? Var tog privatlivet vägen?

Jag håller med i det “svaret” jag skrev ovan, så därför har jag beslutat att återuppta dagboksskrivandet. Framförallt för att dokumentera för mig själv, mina tankar och funderingar över saker som händer i mitt liv.


<3 Respekt för integreteten, gott folk! Även för din egen <3


Thank god it's friday!!



Fredag igen! Och en sådan mysig, men kall sådan. När Philip och jag begav oss till förskolan i morse fick han både fleecemössa och vantar på sig. Vantarna var inte populära, men det hade jag på känn från förra vintern. Dock var han endast tre månader gammal då och kunde inte riktigt sätta emot (mer än att pilla av sig dem efter en stunds meckande). Idag blev det brottningsmatch, rond ett; att få på skorna, rond två; att få på jacka, rond tre; att få på vantarna. Mössan satte jag på i farten ;)

Efter en stunds skrivande blev jag efterfrågad på skolan av en kursare som var lite sällskapssjuk. Så jag begav mig till Malmö lite tidigare än planerat. Väl på plats, skrev jag lite till och fick framförallt rätt på min referenslista till uppgifterna.


När vi var färdiga med litteraturseminariet kl 12’30 begav jag mig åter hemåt. Jag hade glömt lunchen i kylskåpet och började bli riktigt hungrig. Gårdagens spagetti med köttfärssås smakade helt okej även idag. ;)


Jag hämtade Philip kl 15’00 på dagis. Då hade inte pedagogen koll på vad barnen hade gjort idag, eftersom det hade varit “planeringsvikarier” där. Pratar inte de med varandra?
Jag hade tänkt hela dagen på hur mysigt det hade varit om vi allihopa satt i soffan och mös.
Så, efter att nästan ha gett Philip blåmärken på handen för att han inte skulle springa ut i vägen, begav vi oss till affären där vi köpte “fredagsmys”. Det blev majskrokar (smakar frigolit för de som inte smakat) och kanelgifflar samt juice.
Men uppskattat var det och efter att ha ätit god fläskkotlett m potatis och svampsås, satte vi oss allihopa i soffan och tittade på Bolibompa. Philip åt något för många majskrokar (tack och lov att de inte innehåller socker) ;) men orkade ändå dricka sin välling. Men varför ska han envisas med att själv ta muggen och stå och dricka hälften innan han kan gå med på att sätta sig i mitt knä? Konstiga idéer de får ibland!



Philip fick ta själv ur skålen med majskrokar








 Det blev så mycket att han tappade hälften i pappas knä

  Philip delar en majskrok med pappa; "En tugga till dig, en tugga till mig!"


  Det här bestod fredagsmyset av; Majskrokar, juice och kanelgifflar

Nästa veckan blir det frukt som serveras!

<3 Det är inte viktigt VAD du serverar på en fredag, bara ni sitter ner tillsammans allihop. <3


Min underbara frisör!!



I förrgår köpte jag en "Guld brun" färg till min hår, som jag ville testa. Tyvärr blev det inte guldbrunt i mitt hår utan någon blandning av röd/brun... Men det var helt klart lite för mörkt för min smak. Jag har nu haft den i några dagar och jag känner fortfarande inte att jag trivs med färgen. Så jag ringde min frisör...


Hon blev lite fundersam när jag berättade vad jag gjort, men försökte hitta en möjlig lösning på mitt problem. Så på måndag får jag komma, så ska hon börja med att sätta i lite slingor för att få en ljusare färgton.
För tydligen kan man inte tona mörkt hår, utan man måste i omgångar bleka...
Så jag ska aldrig färga håret brunt igen!!! Det är ett löfte jag kommer hålla mig till.
Och om jag någon gång ändå vill förändra, ska detta ske under uppsyn av en frisör.


<3 Ta vara på era underbara frisörer. De är guld värda! <3


Lika konstiga mentorer nu som för tre år sedan

Nu har jag åter börjat studera vid Malmö Lärarhögskola och studerar nu några sidoämnen tills jag i mars 2011 får påbörja min lärarutbildning. Men nu har det framkommit att en lärare har missat att hans kurs startar den 11 november och inte den 10 november. Så han har bokat introduktionen till kursen samtidigt som jag har examination i Specialpedagogik.


Jag måste säga att jag tycker att det är redan där är trist att lärarna inte samtalar med varandra när de planerar introduktionen. Eller att de tar reda på när kursen egentligen ska börja.


Men till på köpet, så när jag skrev ett mail till läraren om det här, svarar han att han tycker att ”… du får undersöka varför de sätter en examination i samband med kursstart.” Han menar också att alla kurser börjar då, men så står det inte på anmälningsblanketten… Hur kan det ligga på eleven att ta reda på varför två kurser kolliderar? Det är väl ändå lärarens ansvar att det inte gör det?


När jag studerade vid högskolan 2006-2008 mötte jag många märkliga lärare, och även den här gången har jag under en månads tid mött några till. Har det blivit en epidemi?


<3 När ska man bli bemött som en mänsklig varelse och inte behöva göra allt själv? <3


RSS 2.0