Alexandra

Igår gick Philip närmare sju steg själv, då han gick mellan mig och Emil. Idag promenerar han mellan möblerna som om han aldrig gjort någonting annat. Visst, han är fortfarande lite "onykter" i sin gång, men det blir naturligtvis mer och mer stadigt. Så fort det har gått sedan han började på förskolan för lite drygt två veckor sedan (inskolning). Jag kände på mig att han skulle lära av sina nya vänner där, men såhär fort? Hjälp vad snabbt det går!

Och nöjd är han verkligen när han promenerar fram. Skrattar mest hela tiden och klappar händerna när han är framme vid sitt mål. Ett nytt steg i utvecklingen! Tänk vad mycket han har lärt sig på (lite drygt) ett år. kråla, krypa, gå, prata (en del ord är förståeliga), äta själv mm. Nu ska det väl lugna ner sig? Misstänker att det här bara är början.

Förskolan går fortfarande jättebra! Philip tar fröken i handen och går in utan att säga ett ljud. :) Idag stod jag en stund och vinkade och han bara tittade på mig "Kan du gå nu mamma? Jag vill leka" Och lika glad är han när jag kommer och hämtar. Han äter bra och sover bra (så bra det går med honom, 1 tim) Och han tycker det är så roligt att leka med de andra barnen. Detta får mig att känna mig bättre till mods över att vi lämnar honom på förskolan när han "bara" är 12 mån.

<3 Älskar dig över allt annat lille plutt <3

Imorgon börjar det bli allvar... Plutten ska inte längre vara hemma med mig hela dagarna, utan nu ska han börja på FÖRSKOLAN. Vart har det här året tagit vägen egentligen? Jag vet att jag har ställt den frågan många gånger under våren, men nu är det verkligen slut. Hur ska jag kunna leva mitt liv, utan mitt lilla hjärta vid min sida 24/7?

Det ska bli spännande att återgå till skolan och satsa på min utbildning igen, och visst känns det skönt att få träffa andra vuxna människor och prata om annat än våra små barn. (Ja, utbildningen heter Specialpedagogik och visst förstår jag också att vi alla kommer att "jämföra" våra barn mot detta. Men det blir på ett annat sätt)
Tänk att jag ändå har beslutat att återuppta mina lärarstudier, trots att jag tidigare sa "aldrig mer" ;) Men jag tror ändå att om jag får en andra chans, och kanske förstå mina mentorer, så har jag faktiskt en chans att bli en utmärkt lärare och jag tror även att jag kan uppskatta det mer. Jag har till och med gjort upp en strategi på hur jag ska förvalta min studietid. Mycket studier i Orkanens bibliotek och lite lite studier hemma. Jag har ju blivit beroende av diverse såpor under det här året jag har varit hemma. ;)

Nu är det bara att vänta och se! Se hur det går för Plutten på förskolan. Se hur det går för mig i skolbänken. Och framförallt: Se hur dessa två kan kombineras på bäst sätt. (Emil jobbar mellan kl 7'00 och 16'00, ibland övertid, så det blir fortfarande mest Plutt och jag)
Vi hoppas på det bästa! Det finns ju faktiskt andra kvinnor som studerat med små barn på förskolan innan mig. Och det har gått alldeles utmärkt! Så varför skulle det inte fungera för mig?

<3 Satsa på dina drömmar. Inga drömmar är för stora <3

Nu är jag nästan överbevisad (som jag tekniskt sett inte blir förrän på måndag när plutt ska sova på dagis), och jag erkänner att jag haft fel. Plutten har nu varit själv på dagis i två dagar och ingen av dagarna har han varit ledsen. Igår var det tänkt att han skulle vara själv 1 timme, men det blev 1.5 då fröken ringde mig och sa att jag inte behövde stressa eftersom det gick så bra. Philip var lite mammig en stund när jag kom och ville sitta precis bredvid mig en stund och kramas och pussas lite. Sötnosen!

Idag var Philip själv hela tiden, 2 timmar och fick uppleva blöjbyte, fruktstund och påklädnad av ytterkläderna. Det hade också gått jättebra idag. Plutten hade försökt resa sig mot en fotboll, ramlat och bitit sig i läppen, men förutom den gången hade han varit glad hela tiden. :)

Jag är överbevisad! Den här annorlunda inskolningen fungerar alldeles utmärkt! Nu har i och för sig inte Philip sovit middag på dagis ännu eller ätit varken frukost eller lunch, men om han känner sig så trygg där nu att han inte gråter efter mig, kommer han slockna som ett ljus efter maten oavsett om han är där eller hemma. :) Han har varit ganska trött när vi har gått hem från dagis. ;)

Så till alla er som, liksom jag, tvivlade på denna inskolningsmetoden: Den fungerar jättebra, och Philip har inte gråtit en enda gång! Det kanske kommer längre fram eller redan på måndag, efter helgen som varit. Men det är en mycket vanlig reaktion, har jag märkt sedan jag själv jobbat på förskola och kan innefatta såväl nya som gamla inskolningar. Har ingenting med inskolningen att göra.

Så nu börjar jag känna mig lite tryggare även med Pluttens dagisplats och över att han ska vara där. :) Men visst känns det ändå fel, att förskolepedagerna ska få umgås med MIN älskling fler timmar än jag får på veckorna. :/ Jag kommer ju att sakna honom varje dag! Men, vad gör man när man måste jobba resp. studera för att få en inskomst...

<3 Lämna dina förutfattade meningar hemma och anta nya utmaningar med ett öppet sinne <3

Nu är det exakt en vecka till jag börjar studera på Malmö Lärarhögskola. Det ska bli så roligt!! Får man lov att säga så? Jag ska ju nu bli tvungen att lita till barnomsorgen för omvårdnad om MIN son. Men jag skriver så ändå, eftersom jag nu har varit hemma drygt ett år utan någon annan sysselsättning än att hålla mitt lilla hjärta vid liv och hjälpa honom i hans alla utvecklingssteg. Men nu när lillen är inskolad (på fredag) och går hela dagarna på dagis, Varför inte ta sig en ridtur på lilla hästen hos mamma och pappa?
Därför att man inte får "roa" sig/vara ledig medan barnen är på dagis! Sådana är reglerna.

Men jag blir lite upprörd över det här! Jag är inte ledig för att jag undvarar EN timme åt min häst några dagar i veckan medan jag studerar. Jag får väl göra vad jag vill på MIN rast, precis som alla arbetande får göra precis som de vill på SINA raster! Jag kan ju sätta mig hos mamma och pappa (uterummet) och studera de dagar jag eventuellt skulle behöva (vilja) rida på min RAST!! Då går det inte åt någon transporttid mer än precis när jag lämnat lillen och det hade jag ju fått även om jag hade satt mig på hösgskolan för studier. (Jag kommer inte att vara hemma mycket under självstudierna eftersom jag under min mammaledighet har börjat titta alldeles för mycket på dokusåpor, som kan distrahera)

Så anklaga mig inte för regelfusk!!! Jag är på mitt "arbete" precis som ni och får rast även där. Man kan inte läsa 24 timmar per dygn utan behöver rast även då! Ta reda på fakta innan ni börjar anklaga!

<3 Don't stick your nose were it's not suposed to be <3

Det har nu gått en vecka på Philips inskolning och allt går enligt planen än så länge. Men jag har ju inte lämnat honom ensam där någon gång ännu. Visst, jag har försökt smita undan till toaletten emellanåt, får att låta pedagogerna se efter honom lite och kanske ta lite ansvar en stund. Jag vill ju såååå gärna att det här ska fungera!!! STRESS

Men jag har däremot börjat känna mig fruktansvärt stressad över hösten som kommer; sommaren som försvinner och skolan som börjar. Philip ska inte vara med mig dygnets alla timmar längre utan vara på förskolan större delen av dagen. Nä, och jag tror fortfarande inte på den här inskolningstekniken. Visst är Philip glad och busig nu, men han kan ju alltid komma och säga "Ej" (hej) till mig emellanåt. STRESS

Dessutom börjar jag inse att Philip inte kan vara på dagis längre än absolut nödvändigt, så jag kan inte ta något jobb just nu utöver studierna utan jag måste prioritera. Jag går inte in på den här orsaken här, men jag kan skriva som så att vi är två mycket trötta föräldrar... Ytterligare STRESS

Och nu till på köpet har jag beslutat att ha ett extra kalas för Philip imorgon. Jättetrevligt! Men ack så stressad jag blir när vi inte fick röjt leksakerna, disk, etc och satt iordning bordet ikväll. Så mycket som möjligt gjort innan för att slippa göra så mycket imorgon! STRESS STRESS STRESS

Stress är någonting som kan vara en bra sak också. Den får oss att prestera bättre! Men när den gör att du får magsår, sömnbesvär (lite orsakat av "nattugglan" i andra sovrummet förstås), mm. Ska man söka hjälp då? Eller vad ska man göra? Jag mår verkligen inte bra just nu. Hoppas att det blir bättre när lillen verkligen är inskolad och jag kommit igång med studerandet. Och allt annat är klart!

<3 Ta hand om andra. Men glöm aldrig bort DIG SJÄLV <3

Idag var det inskolningsstart för mitt <3 Vi har den här veckan fått tid mellan 13'30 och 15'30. (IDIOTI) Men dagen startade inte så bra som jag önskat. Philip vaknade redan 5'30 och ville INTE somna om igen. Så vi begav oss ut, en stund efter frukost. Där vi lekte lite på lekplatsen innan vi gick hem igen för att äta lunch.

Och sen var det bara att sätta på ytterkläderna (skor och kofta) igen. Philip fick ju vara så snäll att sova middag i vagnen idag, med tanke på att vi måste vara på förskolan när han i vanliga fall vaknar. :) Så vi begav oss ut en runda 11'30 (brukar somna 12'00). Men idag ville/kunde inte Philip somna, trots att jag hade spännt fast honom i liggande position i vagnen för att han inte skulle sätta sig upp och hålla sig vaken på det sättet. Tillslut fick vi promenera mot förskolan iallafall, så fick det bli som det ville. Men då somnade han. Klockan var då 13'10... inte mycket sömn för honom idag. Jag lät honom ändå ligga kvar i vagnen till 13'40 innan jag väckte honom för att han skulle få sova en halvtimme iallafall. På förskolan sa de "Det är ju synd att väcka honom." Men vad skulle jag göra då? En inskolning kräver att barnet är vaken och får uppleva de nya intrycken.

Men jag måste ändå säga att det gick över förväntan. Philip förstod direkt vad som hände (har pratat om dagis och att vi skulle dit idag) och skrattade och pladdrade glatt när vi kom in. Och inte tog det lång tid heller innan han gick ifrån mig och började "brottas" med en kille som var lite äldre än honom (förra årets inskolning). Min lilla buse!

Trots att dagen ändå slutade väl måste jag ändå klaga på tiden de har satt för oss (4 familjer) den här veckan och de andra (4 familjer) nästa vecka. Förstår de inte att även barn som är hemma sover middag efter lunch? Det är inte bara på förskolan som det sovs efter lunch. Jag kände mig fruktansvärt stressad idag över det här och inser att det säkert inte gjorde det lättare för Philip att somna. Och inte blir det bättre imorgon, när jag vet hur det blev idag.
Sen förstår jag fortfarande inte hur Philip helt plötsligt ska kunna både äta och sova på  dagis när han inte få någotdera under inskolningen? (ja, han fick en smörgås till mellis där idag och resten av veckan) men lunch och sömn? Jag försöker att inte tracka ner förskolans inskolningsteknik. Men som jag sa till dem, jag känner bara till den "gammla". :) Vi får bara vänta och se.

<3

Ja, vi firade mig lite också idag, men mest liten, som fyllde 1 år idag. :) Tänk vad tiden går fort! Liten blir stor!!!

Vi började dagen kl 6'35 när Philip vaknade. Han sov i våran säng hela helgen, eftersom han fick vaccin i fredags och fått feber natten till igår, sedan även igårkväll. Därför kunde inte vi sätta klockan och göra iordning innan. Men när Philip hade vaknat gick vi upp och ut i köket allihopa där det låg 3 fiiiina paket till Philip på köksbordet och fiiina flaggan hissad för honom. Han fick två böcker, en Nalle Puh och en bok med traktorer. Han fick även hel traktor, med skopa fram och stora hjul.

Därefter var det full fart. Vi hade mycket mat att göra iordning till alla våra gäster (gjort det mesta igår, men inte allt). Minipizzor, Tomat-Mozzarella, Brie-pistage-honung på kex, Gravad lax-Vasabi på kex, Grissinipinnar med torkad skinka var vad som serverades idag. Lite plockmat helt enkelt, som uppskattades av (nästan) alla gästerna. Philip älskade minipizzorna, så vi har bestämt att han får de även på barnkalaset nästa lördag.

Många gäster kom. Många presenter fick Philip. Men den absoluta favoriten tror jag ändå var en bil som han fick av sin farbror. Den hade tuta, telefon, växelspak mm som han kunde trycka på/dra i. Helt underbar!! :) Han var som bekant på kalas den 4e där födelsedagsbarnet också fick en sådan och Philip ÄLSKADE den!!

Vi åt också glasstårta allihopa och jag hade satt ett fint ljus format som en 1 på en av tårtorna. Det fick Philip (med hjälp av mig) blåsa ut efter att vi hade sjungit "Vi gratulerar..." Också det var populärt!

Jag måste säga att i det stora hela tror jag Philip uppskattade den uppmärksamheten han fick idag. :) Det var inte förens mot slutet (kl.18'00) som han började bli gnällig (trött). Men han brukar ju få varva ner vid den tiden för att sedan kunna somna 18'30 efter vällingen. Det fick han även idag.

<3 Umärksamma varje dag, men älska högtiderna <3

 "Undrar vad jag kan hitta på för bus härnest"

"Hujedamig sån't barn han var, ej värre tänkas kan. Och Philip var det namn han bar, ja Philip hette han..."

Nu har Philip verkligen fått igång 1 års-krisen. Ja, han har alltid vetat vad han vill och INTE vill. Men nu har han börjat kunna göra en höna av en fjäder. Det verkar inte så farligt att jag/Emil säger till honom att han inte får lov att pilla på vissa saker, men för Philip betyder detta världens undergång och krokodiltårarna är inte långt borta. Han sparkas, slåss och biter nu när han blir riktigt arg. Så han vet precis att han inte får göra så.

Men trots detta älskar jag ju honom. Vilkorslös kärlek pratar man ofta om  när man pratar om förälder-barn relationer och nu förstår jag vad som menas med det. Trots att jag har hans tandrad i armen/axeln, och tappat halva håret, älskar jag honom lika mycket ändå. Fast jag knappt har ork att komma ur sängen på morgonen och fast jag hade migrän igår, tar jag alltid med mig Philip till en lekplats, varje dag, oavsett väder (med undantag för ösregn) så att han får leka lite mer än han kan hemma i vår "lilla" lägenhet, Någonstans där han får krypa runt, klättra, gunga mm.

Men jag måste trots denna vilkorslösa kärlek säga, att jag emellanåt tycker det ska bli mycket skönt när han börjar förskolan och får ut sin energi lite mer än han kan hemma hos mig. Där han kan busa, brottas, leka mm tillsammans med andra barn i samma ålder. Det  behöver han! :)

<3 Trots är bra för utvecklingen. För då lär de sig rätt från fel. Men när har det gått för långt? <3

För ett tag sedan kände jag panik över att jag varken kommit in på någon utbildning på högskola/universitet, eller hittat något jobb som jag kan jobba med tillsvidare. Idag skriver jag och har ett helt annat problem. Nu har jag helt plötsligt FÖR många val för att jag, en person med beslutsångest ska kunna välja själv.

Nu har jag kommit in på tre utbildningar och (kanske) blivit erbjuden extrajobb till hösten.
"Problemet" är att jag kan gå allt tre utbildningar, eftersom två av dem går helfart på dagtid efter varandra och den tredje går på halvfart på kvällarna. Specialpedagogik 1/9-10/11, Det pedagogiska ledarskapet 10/11-18/1 samt Montisoripedagogik 1/9-18/1. Alla kurser är på Lärarhögskolan (Hulken) i Malmö.

Hade jag inte haft min UNDERBARA, FANTASTISKA son, som ännu bara är ett år, hade jag nog satsat på alla tre kurserna, då jag tycker de är intressanta alla tre. Men nu har jag lilleman och mina ansvar har blivit annorlunda. Missförstå mig inte. Jag hade ALDRIG velat ha det annorlunda. Nu får jag bara hitta en lösning som passar in i min nuvarande situation. ;) Men det är klart... jag kan ju alltid läsa montisoripedagogik till våren tillsammans med någon annan kurs också. Jag kan ju ändå inte söka in till "min" lärarutbildning förens till hösten 2011 iallafall (vad jag förstått på alla de "nissar" jag har pratat med). Annars kan jag kanske läsa den senare. Jag vill ju ha alla tre kurserna!! 
Det är inte många mammor (vad jag förstått) som fortlöper sin dröm när de får barn. Men jag SKA HA en utbildning och ett ordentligt, fast jobb någon gång. Gärna inom de närmsta tre åren. Och när jag mer och mer tänker på alla "tecken" jag fått de senaste månaderna, så tror jag att mitt "kall" är Lärare, ändå. :) Så nu satsar jag på det!  

Men har jag tid för extrajobb då också? Kanske om jag satsar på Montesoripedagogiken till våren... Hmm, men men, jag kanske inte ska tänka i de banorna förens jag faktiskt har pratat med Chefen på måndag ;) Dumt att ta ut någonting i förskott (en vana jag allt för ofta gör)

<3 Make the dissision wright <3

Nu är det tolv dagar kvar innan Philip blir ett år och börjar dagis. Och efter inskolning blir det INGA FLER PENGAR TILL ALEXANDRA! :/

Jag mår verkligen fysisk dåligt att inte ha något jobb/sysselsättning som ger inkomst! Sitter hela dagarna (när lillen sover, samt kvällar) och letar jobb, skriver brev och samlar telefonnummer. Imorgon ska jag ta tag i det på allvar. Då ringer jag runt till dagligvaruhandlar och hör med dem vad de har att erbjuda mig. ALLT är välkommet just nu.
Ni har inga jobb till mig??

Jag vill fortfarande lästa vidare vid Högskola/Universitet, men jag måste hitta något att göra om jag inte kommer in. Jag var på Arbetsförmedlingen idag (Kände mig värdelös att behöva gå dit, men vad ska man göra) och ville aktivera min CV. Men eftersom jag fortfarande var mammaledig var jag tvungen att vänta tills Philip är inskolad på Förskolan. Den 30 aug var jag välkommen tillbaka och aktivera. :/ Men nu har jag ett lösenord så jag kan titta runt lite.

Hur ska jag nu göra? Vi behöver en extra inkomst för att kunna leva och ge Philip en uppväxt han är värd!
Sömnlösa nätter väntar en tid framöver.

<3

Nu har vi gått in i augustimånad. Tänk!! Att för ett år sedan var jag i väntans tider. När som helst skulle vår lilla bebis komma! ;) Nu går vi åter in i augusti och det har blivit tid att planera Philips första födelsedag.
Och mitt i all planering av gäster, mat, efterrätt, och presenter har vi ytterligare kalas att gå på den här månaden. Det är många som fick barn i augusti föregående år ;) som nu har bjudit Philip på kalas. Och alla tre (hittills) är den här veckan. På onsdag, lördag och söndag. Full rulle!
Men det är härligt! Tänk att vi får uppleva det som så många innan oss fått uppleva, Barnkalas!! (naturligtvis har vi varit på dem som barn, men aldrig som vuxen)
 Philip nybakad         Philip 11 månader


Men min magkatarr har kommit tillbaka. Jag förstår inte vad jag varit så stressad över, tills det regnade i torsdags och magen slutade göra ont. Jag är stressad över att sommaren är på väg bort. Den har ju precis kommit! Ja, jag vet att det låter märkligt att bli stressad över någonting som jag inte kan påverka, men jag blir lite ledsen när hösten kommer. Höstdeprission?? En mildare variant av det kanske? Jag hade gärna haft sommar lika länge som vintern varade i år. Tänk att få uppleva värme och sol mer än 6 veckor på ett år. Vi kan inte alla åka söderöver flera gånger på ett år. Vi ska vara glada om vi kan åka en gång! Solarium är uteslutet. Jag har sett hur man kan bränna sig i dem. :/ Inget jag vill uppleva!
Hur kommer man över att mista sommaren?

 Underbara härliga sol! Philip 8 månader

<3 Stressa inte över förändringar. Njut över att du får uppleva den <3