Alexandra

Nu har Philip återkommit till sin vanliga förskola och mött sina vanliga fröknar. I måndags samt igår var det en mycket ledsen plutt som lämnades till sitt öde (kändes det som). Han grät och var uppriktigt ledsen; "MAAMMAAA!" ropade han efter mig när han och fröken gick in och jag stängde dörren... Det skär i ett mammahjärta att se och höra sitt barn så ledsen. Men jag lyckades gå därifrån och komma iväg till skolan.

Idag gick något bättre. Eftersom vi är i slutet av kursen och inte ska ses i basgruppen förens kl 11'00 behövde jag inte lämna plutten förens kl. 9'30. En mysig morgonlunk hemma, med gräl "bara" om frukost och tandborstning. Och lämningen på dagis gick kanon. Det var en avslappnad kille som lämnades över till fröken och visst... överlycklig var han inte, men han var inte så ledsen att han grät. Och faktum är att han själv sträckte sig mot fröken när jag skulle gå. :) Det gläder ett mammahjärta! <3
Dock vet jag inte hur det går sen för liten... Han åt ungefär två tuggor på sin smörgås i morse och vägrade att äta mer. Av egna erfarenheter vet jag hur fantastiskt trött man blir om man inte får ätit frukost, så jag misstänker att det kommer att vara en trötter kille jag möter när jag kommer och hämtar ikväll. Men vem vet... kanske han piggnar till när de ska plundra granen idag. Då skulle de fika och dansa, så det borde kanske pigga upp honom.

<3 Det finns alltid någonting en mamma oroar sig för kring sitt barn. <3