Alexandra

Jaha... Då har man fått sin första fortkörningsböter. Det är märkligt att just den onsdagen, som jag känner mig som mest stressad, ska polisen ha fartkontroll på E6:an. Jag tyckte inte att jag körde så mycket snabbare än alla andra bilister på vägen, men helt plötsligt ser jag motorcykeln bakom mig... som hade blinkande blåljus. NEEEEJ!!! Hur ska jag hinna till dagens Zumbapass nu??? Jag körde snällt efter polisen av motorvägen vid Lomma, och körde efter honom in på ett litet industiområde, där vi stannade. Philip trodde att vi skulle gå av och ropade högt att han "åsså öja med". Lugnt och snällt fick jag blåsa i alkotestet, som polisen konstaterade såg bra ut, iallafall. Hmm, ja.. hade jag druckit hade jag väl för ... inte kört bil med min son i baksätet, tänkte jag. Jag fick en allvarlig tillsägelse att jag INTE skulle köra för fort med ett litet barn i bilen. Chockad som jag var efteråt, ringde jag SATS, och bad om ett undantag med min Zumbaplats. Steffani skrev ut lappen till mig, och la den åt sidan. När jag lugnat mig, kom jag på att jag var i Lomma, och hade en halvtimme på mig att hämta biljetten. Trots väldigt lätta fötter var jag på plats 17'10 träningsstart 17'30). Skakande, bytte jag om till träningskläder efter att ha vinkat av lillfisen på Minisats, och sprang in i salen. Därefter fick jag hjälp av Elin och gänget att "glömma" bort mitt möte med polisen, 55 minuter. Usch! Jag hoppas att jag inte kommer att få fler fortkörningsböter fler gånger... Framförallt inte med Philip i bilen! Min fot hade lättat kraftigt när jag körde hem från träningen. Jag kan hälsa för er som är nyfikna att jag höll 131 km/h på E6:an och fick 2 800 kronor böter. <3 Kör lugnt <3

Halv fyra känner vi hur tåget vi sitter på bromsar riktigt hårt. Och vi känner lukten av brännt material. Hmm... Vad är orsak till det här? De ropar i högtalarna att orsaken är en olycka med en person inblandad och att vi nu kommer sitta här i 2 till 3 timmar för att polis och räddningstjänst ska göra sitt arbete. All tågtrafik mellan Malmö och Lund har blivit inställt. Min tanke skickas till den person som förlorat livet så hastigt. Var det en olycka? Och tankarna finns hos efterlevande. Som nu ska fortsätta utan honom/henne. Usch! <3 Varför ska sådant här få inträffa? <3

Igår var det dags. Tiden var slut och det var tid att lämna in den hemska tentan. Jag känner mig ångestfylld över den här tentan, eftersom mycket står och faller med den. Om jag ska bli färdig nästa jul, om jag får några pengar från CSN den här terminen, om jag ska orka kämpa vidare mot mitt mål.

En uppgift i den här tentan handlade om interkulturellt förhållningssätt dvs. att vi som pedagoger ska hitta vad vi har gemensamt med andra kulturer som blandas i våra barngrupper. Jag tror att denna fråga blev omskriven 3 gånger, och till slut skrev jag om mitt exempel lite för att kunna binda ihop analysen på slutet. Och jag känner fortfarande inte att den är bra.

Men jag blev tvungen att skicka iväg den, så nu kan jag inte göra mer. Nu ska jag gå och våndas i tre veckor och fundera på, Har jag klarat den? Är det här rätt väg för mig? Hur ska jag klara av att göra om den här hemska tentan en gång till om så blir fallet? osv

Usch och ha en sådan här ångest! Kan det inte få ett slut snart?

<3