Världens klokaste fyraåring
Jag inleder helgen med lite mammaskryt. Min son var med mommo och moffa hos frisören i onsdags för att klippa sig. Frisören blev imponerad över hur stilla han satt. Så efteråt fick han välja två färger i håret och en färgburk att ta med hem. Håret blev blått och grönt, och burken han tog med hem var rosa. Philip tycker om rosa, att det är en fin färg, precis som blå, gul, svart osv.
Philip berättade för mig en gång att han tyckte väldigt mycket om Hello Kitty och ville ha en sådan. Och jag försökte vara pedagogisk och skydda honom genom att säga att det inte är så vanligt att pojkar har Hello Kitty-saker. Då funderade han lite och sa;
"Mamma, det är en katt. Moffa tycker om Sally..." (En av deras katter)
Philip tappade intresset för Hello Kitty hyfsat snabbt, men jag vill inte såra honom när han tycker om, vad som faktiskt är en helt vanlig färg.
I morse ville Philip ha sin rosa färg i håret när han skulle gå till förskolan. Så jag stylade håret med lite gelé, och sprayade på den rosa färgen. Han blev jätteglad och han blev jättecool. Såg så stor ut med sitt stylade hår med färgen och sin coola läderjacka.
Så vad är det som gör att alla är så rädda för färgen rosa? Flickor kan ju ha blått och svart! Rosa gör inte pojkar homosexuella lika lite som flickor blir homosexuella av att leka med bilar! Det är fakta...
#läramycketfråndeoformade
Vad är vad?
Sommaren som varit, har verkligen varit den bästa, med semester tillsammans med sonen min och massa mysiga möten.
Men som så ofta förr, kommer min lycka med ett pris i form av olyckor den här gången med soleksem, överansträngd minisk, blåmärken, samt mina vanliga stukningar o s v.
Förra veckan gjorde jag det igen... Tog ett kraftigt felsteg, den här gången när jag skulle gå av min cykel.
Jag funderar ofta på om det är någon eller något som har en plan för mig. Att det liksom finns en anledning till att allt inte riktigt känns ljust just nu...
Jag har hört att Synden straffar sig själv, men vet inte riktigt vad min synd är som orsakar dessa motgångar...
Men jag vill inte släppa hoppet. Jag vill tro att min tur snart ska komma ifatt mig, att det snart är min tur att få känna känslan av en klapp på axeln: "Du är bra".
Jag får fortsätta fundera, och under tiden så får jag ge mig själv den där klappen på axeln - JAG ÄR BRA!!
#tankaromlivet
