Liten blir stor - självständighet
Idag var vi hemma hos mommo och moffa, när han ville gå ut och leka själv i trädgården. Jag blir, som vanligt när Philip uttrycker sin självständighet, väldigt nervös och känner inte alls att det är någon bra idé. Men min pappa, klok och lugn som han är, säger till mig att jag måste släppa efter lite också. För att Philip ska få ta lite mer ansvar liksom och få växa.
Men mammahormonerna i kroppen är inte helt med. Jag ser det värsta för mig, hur han leker med katterna som lämnar trädgården och springer ut på vägen och Philip följer efter...
Därför talade jag om för honom och sedan fick han återberätta för mig att han inte ska följa efter katterna när de lämnar trädgården...
Philip är en ganska försiktig pojke, men precis som alla barn, kan han glömma sig. Så när Alfons (katt) sprang ner från altanen till gräsmattan, klättrade Philip över staketet samma håll, istället för att öppna grinden...
Men han stannade ändå på altanen och vågade inte riktigt gå ner i trädgården idag. Att få vara ute själv för första gången var nog lite pirrigt även för honom.
Mycket beröm fick han när han kom in!
<3
Kommentarer
Trackback
