Välsignad
I veckan som gått har Philip undrat mycket om Gud och Jesus... Om vem De är och om De tycker om alla? Han har till och med fått en längtan om att be... Jag har svarat och mött honom i hans önskan så gott jag har kunnat, vilket har lett till fler frågor.
Sedan sprang han glatt med de andra barnen ner till Söndagsskolan, där de idag pratade om Mose och De tio budorden...
<3
Idag när vi kom till kyrkan, satte han sig längst fram och förundrades av alla ljus och människor som sjöng och bad. När det var tid för lovsång, kunde han inte sjunga med, men han ställde sig upp, öppnade upp sina händer, blundade och lyssnade helt stilla på orden som sjöngs.
Sedan sprang han glatt med de andra barnen ner till Söndagsskolan, där de idag pratade om Mose och De tio budorden...
Barn är verkligen välsignade. De tror och förstår sin plats i världen. De tar till sig Fadern och är närmare Honom än vad många vuxna är. Ibland undrar jag hur det kommer sig att vuxna tappar denna välsignelsen, varför vi sluter oss inför sådant som är abstrakt. Varför vi kräver så mycket svar, tydliga svar, sådana svar som är övertydliga?
De frågor som Philip har, ska vi försöka bena ut. Jag är själv i ett sökande stadie, utan svar. Vi börjar i litteraturen.
<3
Kommentarer
Trackback
