Alexandra

Och Philip var superduktig, pigg och glad. Jag gav en pilla till runt lunch för att han skulle klara sista timmen. Men sen somnade han över lunchen och jag tänkte att jag nog kunde testa att höra på eftermiddagens föreläsning också. Men där var det inte riktigt lika uppskattat att jag hade mitt barn med mig. Philip var duktig, lekte med sina leksaker, åt majskrokar, drack välling mm, men när Philip fick sträcka på benen och beslöt att promenera en liten runda i riktning mot dörren hörde jag föreläsaren säga "Ja precis där är dörren. Gå ut, hejdå. Ta din mamma med dig" (Kvack!!) Så säger man väl inte?

Och det var bara början, för Philip hade ju charmat in sig hos alla personer i "klassen" så de tittade klart i riktning åt Philip när han pratade med sin penna (och jag sa schhh) Då märkte jag också att föreläsaren blev irriterad, vänder sig till Philip och säger "Du stjäl uppmärksamheten lille vän".
Det som fick mig vansinnig, var när läraren plötsligt säger "Blir ni störda av lilleman?" (till alla) Då beslutade jag att ta Philip och gå. Mitt under föreläsningen. Men jag sa först
"Då måste ni säga till"
L: "Det gör de inte"
A: "Det kanske är du som blir störd av honom?"
L: "Lite ont i öronen har jag" (drar sig i örat) (Philip har knappt sagt ett pip)

Jag tog plutt, jackan och vagnen och spatserade ut genom dörren.
(Första gången någonsin som jag blivit utkastad ur ett klassrum)

När jag kom hem, skrev jag ett mail till läraren där jag skrev att jag inte tyckte om hur han tog tag i situationen. Jag skrev också att jag absolut har full förståelse för att andra människor kan känna det besvärligt att koncentrera sig om det inte är helt tyst runt dem, men att jag skulle önskat att han kunde talat med mig privat. Nu vet jag inte hur jag ska kunna träffa mina kursare igen nästa vecka. Sååå Pinsamt!!

Jag fick ett mail tillbaka från föreläsaren, där han bad om ursäkt och att det inte alls var menat mot mig eller Philip personligen. Var väl tänkt på de övriga (?) (som jag tyckte kunde skylla sig själva om de inte sa ifrån när jag speciellt sagt att de ska) Men det kändes lite bättre ändå att få en ursäkt och att läraren ändå önskade både mig och Philip hjärtligt välkommen nästa gång. (vi har inga fler föreläsningar med honom, visste han det?)

Ikväll när Philip hade ätit middag och fått ett bad (för han hade ingen feber trodde jag) tog jag ändå tempen även om han var sval och skön och pigg och glad. 39,7... NEJ! Gud. Har han haft feber under dagen i skolan också eftersom han varit sval och jag inte tyckte att han kändes febrig? Stackars Philip!!
Eftersom jag ville ge Alvedon så nära bäddtid som möjligt beslöt jag att vänta lite med den. Och när jag sedan kl 18’00 gav den tog jag en koll till. 40,1.… :/ Stackars liten!! Och nu var han en liten braskamin igen.

Så därför kastar jag ut Emil ur sovrummet och har Philip bredvid mig i natt. Emil ska ju upp tidigt och jobba imorgon.

<3 Ha överseende för en förkrossad förälder, som försöker matcha ihop barn med studier.
En dag kan det vara DU <3