Alexandra

Efter en något besviken smakupplevelse, gick vi runt bland butikerna. Michaela provade en del kläder och jag köpte lite produkter till håret för att se om det kan bli någon ordning på det med nu när resten av mig börjar arta sig. Jag kom också på att mina jeans är 'no more' och jag behöver nya... Så det blev även ett par jeans och två par leggings med. Inte jättemycket, tycker kanske ni. Men när man bortprioriterat sig själv i fem år, sett till endast det nödvändigaste, gett allt till någon annan, utan en enda tanke på sig själv, blir det med ens jobbigt. Jag ville gå tillbaka och lämna tillbaka vad jag köpt hela vägen hem. Fortfarande sitter jag och ifrågasätter nödvändigheten i de saker jag köpt. 

Varför ska jag inte få tänka på mig själv ibland? Varför får inte en förälder vara en människa ibland, en person som vem som helst, utan att behöva ifrågasätta eller ifrågasättas i kärleken till sitt barn? Varför får inte föräldrar älska sig själv med? 

Var rädd om dig själv <3