Tankar kring specialpedagogik

Specialpedagogik för mig är “stöd”. Det är en extra hand till hjälp för barnens individuella utveckling. En specialpedagog, tror jag, kan stötta barnen liten mer och på ett annat sätt än de “vanliga” fröknarna, alltså de som har en pedagogisk utbildning utan extra inriktning på de barn som behöver en annan och lite mer stöd, som vid exempelvis DAMP. Om det skulle behövas, kan också specialpedagogen hjälpa familjer och leda dem i rätt riktning för mer professionell hjälp, vid exempelvis ADHD.

 

Jag har inga direkta egna erfarenheter av specialpedagogik, utan har endast sett bredvid mina egna tjänster vid förskolan hur andra, mer kvalificerad personal arbetar för att ge den stöttning och hjälp som behövs.


 


I den gångna kursen har jag lärt mig mycket om just hur barn i behov av särskilt stöd bör bli mötta. Det är viktigt att se till varje individ och inte dra alla ”diagnoser” över en kam och alla andra, som inte fått diagnos över en kam. Jag har fått lära mig och inkludering respektive integrering och jag kan skriva som så, att jag inte är helt säker på vilken jag tycker bäst om. Om man ska titta till individen, tror jag att integrering är det bästa, för då får de barn som är i behov av särskilt stöd lite mer och annan undervisning än sina klasskamrater men får ändå gå kvar med sina kompisar. Man ser till individens behov och ibland ges även den aktuella eleven en egen, lättare skolplan.

Inkludering kan också ses som positivt. Där får alla elever ha samma skolplan och göra samma uppgifter, läxor etc. Men hur känns det för eleven att alltid vara sämst? Jag var på en intervju med Kristina Sjölin (29.10.2010) där hon också sa det: ”Inkludering i all ära, men inte till varje pris… Det är inte så kul för eleven att alltid vara sämst.” Så kanske en integrering är bättre i vår kamp mot en skola för alla?

Jag har också fått ta del av hur en specialpedagog arbetar och fått ta del av barn och elever i behov av särskilt stöd. Det här har gjort mig intresserad av att läsa mer och söka mer kunskap för att också jag, som tekniskt sätt inte blir speciallärare/specialpedagog (just nu iaf) ändå ska kunna möta de barn som i våra ögon utmanar.


Det är inte bara de barn som har fått en diagnos som är i behov av särskilt stöd, utan det kan vara alla. Vissa är i behov av särskilt stöd ibland, andra är det alltid. Oavsett hur eller vem vi möter i våra arbeten som pedagog, hoppas jag att vi som kommer nyutexaminerade ska ha lite mer kunskap om och förståelse för barns olikheter och möta alla barn/elever på deras individuella nivå. Och naturligtvis inte delegera uppgifter som inkluderar barn i behov av särskilt stöd utan att först funderat över den miljö som barnet vistas i.

Specialpedagogen har mer utbildning kring mötet med barn och elever i behov av särskilt stöd. Men ibland räcker det med en liten förändring i skolmiljön för att dessa elever ska klara sig alldeles utmärkt i skolan, utan specialpedagog.

<3 En helt klart kurs värd att läsa om du utbildar dig till lärare <3


Kommentarer
Postat av: Emmy

den där bilden snor jag till min hemtenta :)

perfekt.

2011-01-13 @ 10:27:08
URL: http://ridethestorm.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0