Liten blir större och större

Nu går det undan. Igår pekade Philip på en ärta som hade ramlat på bordet när jag lagt upp några till honom. "Äzta" (engelskt uttal på z). Alla dessa ord som bara slinker ur honom blir bara fler och fler.
"Apa", "mamma", bapba" (pappa), "appa" (napp), "Affa" (Alfons), "nan" (banan), "äta", "meh" (mer), "däh" (där), "titta", mfl.
Och med "titta", som han säger mest hela tiden springer han omkring och pekar på olika saker. Ibland hinner han inte fram till saken innan fingret pekar på någonting annat.

I fråga om nappen har Philip börjat komma på egna regler. Tja, en regel iallafall. Innan han kan tänka sig att gå med på att lämna den ifrån sig, måste han få suga färdigt på den först. Han måste få avsluta sitt sugande innan någon annan kan få den. Annars blir det ledsamt.

Det är roligt nästan jämt med småttingar i den här åldern. Nya busstreck varje dag och nya kränsprövningar hela tiden, men mysiga är de. Och utvecklingen är makalös. Nya ord, idéer och nya tankar hela tiden. Philip pratar och berättar om allt möjligt hela tiden och det ska bli kul när jag förstår vad han säger. Om sådär två års tid... ;)

<3 Älskar dig över allt annat min älskade son. Och det kommer jag alltid att göra <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0