Små steg ut i världen


Igår gick Philip närmare sju steg själv, då han gick mellan mig och Emil. Idag promenerar han mellan möblerna som om han aldrig gjort någonting annat. Visst, han är fortfarande lite "onykter" i sin gång, men det blir naturligtvis mer och mer stadigt. Så fort det har gått sedan han började på förskolan för lite drygt två veckor sedan (inskolning). Jag kände på mig att han skulle lära av sina nya vänner där, men såhär fort? Hjälp vad snabbt det går!

Och nöjd är han verkligen när han promenerar fram. Skrattar mest hela tiden och klappar händerna när han är framme vid sitt mål. Ett nytt steg i utvecklingen! Tänk vad mycket han har lärt sig på (lite drygt) ett år. kråla, krypa, gå, prata (en del ord är förståeliga), äta själv mm. Nu ska det väl lugna ner sig? Misstänker att det här bara är början.

Förskolan går fortfarande jättebra! Philip tar fröken i handen och går in utan att säga ett ljud. :) Idag stod jag en stund och vinkade och han bara tittade på mig "Kan du gå nu mamma? Jag vill leka" Och lika glad är han när jag kommer och hämtar. Han äter bra och sover bra (så bra det går med honom, 1 tim) Och han tycker det är så roligt att leka med de andra barnen. Detta får mig att känna mig bättre till mods över att vi lämnar honom på förskolan när han "bara" är 12 mån.

<3 Älskar dig över allt annat lille plutt <3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0