1 års-trots...

 "Undrar vad jag kan hitta på för bus härnest"

"Hujedamig sån't barn han var, ej värre tänkas kan. Och Philip var det namn han bar, ja Philip hette han..."

Nu har Philip verkligen fått igång 1 års-krisen. Ja, han har alltid vetat vad han vill och INTE vill. Men nu har han börjat kunna göra en höna av en fjäder. Det verkar inte så farligt att jag/Emil säger till honom att han inte får lov att pilla på vissa saker, men för Philip betyder detta världens undergång och krokodiltårarna är inte långt borta. Han sparkas, slåss och biter nu när han blir riktigt arg. Så han vet precis att han inte får göra så.

Men trots detta älskar jag ju honom. Vilkorslös kärlek pratar man ofta om  när man pratar om förälder-barn relationer och nu förstår jag vad som menas med det. Trots att jag har hans tandrad i armen/axeln, och tappat halva håret, älskar jag honom lika mycket ändå. Fast jag knappt har ork att komma ur sängen på morgonen och fast jag hade migrän igår, tar jag alltid med mig Philip till en lekplats, varje dag, oavsett väder (med undantag för ösregn) så att han får leka lite mer än han kan hemma i vår "lilla" lägenhet, Någonstans där han får krypa runt, klättra, gunga mm.

Men jag måste trots denna vilkorslösa kärlek säga, att jag emellanåt tycker det ska bli mycket skönt när han börjar förskolan och får ut sin energi lite mer än han kan hemma hos mig. Där han kan busa, brottas, leka mm tillsammans med andra barn i samma ålder. Det  behöver han! :)

<3 Trots är bra för utvecklingen. För då lär de sig rätt från fel. Men när har det gått för långt? <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0