Alexandra

Iförmiddags har jag och Philip varit ute i det finfina vädret. Mitt mål med rundan var att få honom att sova en stund eftersom han som vanligt vaknade tidigt på morgonen.
Philip ville naturligtvis inte sova. "Då kan jag ju missa något, mamma" och helt plötsligt kände jag vad jag misstänker mamma kände när jag eller min syster bråkade ute när vi var små. Alla som vi gick förbi sneglade bakåt på oss. Jag kände mig ganska uttittad. Philip satte sig upp i vagnen, jag lade honom ner, han skrek och reste sig upp igen och så fortsatte det... Tillslut gav sig och somnade.
Tänk vad envis man kan vara. Envis som en åsna heter det men det är tur att hans mamma är mer envis.

Sen var det meningen att jag, Rosita och Annelie skulle ha tjejmiddag ikväll. Jag skulle få träffa dem utan barn för första gången sedan Philip kom till världen. Men p.g.a magsjuka kunde vi inte ses idag :s Jag hoppas att alla parter blir friska snart så vi kan göra ett nytt försök snart igen.