Mr. Right

Ni som varit mig trogen de senaste året och läst min blogg, vet att jag efter idag har varit singel i ett år.Känslan av att jag kommer få vara ensam resten av livet blir starkare för varje dag som går. Att jag har haft min chans...
Jag vet att alla säger, att jag inte behöver oroa mig, att min Askungensaga kommer. Att min prins kommer... Jag vill också tro att han ska komma. Men jag börjar tro att han har fått motorhaveri.
 
Du och jag, vi träffades en gång i en dröm
Du och jag, förstår att vi hör ihop i kärlek så öm
och vi vet att vi, ska drömma om och om igen
för har du mig kär, förblir du ju här
Allt blir då med ens, allt blir då med ens
som i en dröm
 
Det här året har jag fått upp ögonen för vad jag vill ha i en framtida make, och jag har målat upp en idealperson. En man som är omtänksam om andra människor och bryr sig om de som är svagare. Någon som kan ge mig en känsla av att jag är hans ögonsten, att jag är och förblir hans sista kärlek. Han ska kunna höra mig och stötta mig i mina motgångar och fira mina framgångar. Visst ska det även vara ömsesidigt, men just nu är det min dröm som spelar...
 
En dröm ger åt tanken vingar
den blir verklig då
I drömmen du allt betvingar,
och allt du vill ha kan du få
 
Och om du på lyckan väntar,
så ska du finna den en gång
Och fast ditt hjärta kanske gråter,
så kommer drömmen åter
i kärlekens vackraste sång
 
*Ensamprinsessasöker*

Liten blir stor (alldeles för snabbt)

Igår tyckte försökte jag få lilleman att börja fundera över att han börjar bli stor och kanske snart borde ge sina nappar till fågelungarna... (Moffa har byggt en nappholk som är upphängd i en Björk där Philip kan lägga sina nappar så att fågelmammorna kan hämta dem till sina ungar som behöver dem bättre)
Men Philip kände sig inte redo då...
 
Ikväll däremot lät tankegången annorlunda:
- Mamma, jag är stor nu
- Ja mitt hjärta. Du är ingen liten bebis längre
- Då kan nappen sova i min säng nu, så kan jag sova i din säng med Elin och snutten
- Okej. (ngt förvånad) Spring och lägg nappen i din säng då, för det är tid att gå och sova.
Nappen får bästa sovplatsen mitt på huvudkudden i Philips säng. Sedan sprang Philip snabbt och lade sig i min säng. Men han hade klart lite svårt att varva ner. Istället sprang han upp med jämna mellanrum och hämta böcker som han kunde läsa för sina gosedjur.
Men jag kunde ju inte vika nu... Jag tog som bekant blöjan så fort Philip nämnde att han var stor i somras, så nu gäller det att jag håller på det här! Han skrek ju inte efter den heller...
Därför gick jag in till honom och låg med honom och kliade honom på ryggen, tills han försvann in i drömmarnas värld. Herregud, vad lätt det gick!?
Nu springer jag runt i hela lägenheten för att leta upp alla napparna och gömmer dem. Kan han vara nappfri till jul ändå..?
 
Men hjälp vad snabbt allt går! Det känns fortfarande som om det var igår jag fick upp honom på magen efter 14 timmars förlossning. Nu har jag en stor pojke framför mig som är blöjfri och dessutom snart nappfri skulle jag tro. Var har tiden tagit vägen?

Var finns människors hyfs!?

Igår satt jag på bussen hem från Willys. Det var inte så trångt och det stod två barnvagnar i gången. Vid en hållplats kom det på en kvinna med barnvagn till... Hon flyttade försiktigt den ena vagnen åt sidan så hennes vagn skulle få plats.

Då flyger mamman till bebisen i vagnen upp.
Ny: "Det är lugnt"
Redan åkandes "NEJ DET ÄR DET INTE!" muttrar vidare; "det får bara vara 2 vagnar på bussen"
Ny "Jag har hört 3..." tystnad... "Jag har jättebråttom..."

Ja den nya kvinnan kom med, för hon pressade på. Jag ville säga något och ångrar att jag inte gjorde.. Annars brukar jag det.
I Landskrona får det för tusan "plats" 4 vagnar i EXAKT likadana bussar!!!

Visa lite ödmjukhet, visa lite respekt och hyfs!!

Notis: Till det här hör att busschauffören inte sa ett ljud under hela tiden och när vagnarna var på plats körde han vidare...


Om att leva i förnekelse...

När jag stod vid bilen idag, för att köra till mamma och pappa, blev jag stående en stund... En bit bort ser jag en ung kvinna som står och pratar i telefon (ryggen mot mig). Hon berättar för sin kompis om hur hennes pojkvän är otrevlig och har slagit henne vid flera tillfällen. Men hennes attityd talar för att 'det är inte så farligt'... "Äsch, ska han ha sina kvällar, tänker jag ha mina liksom... Han kan slå... Jag viker mig inte..."
Av mognad och livserfarenheter kan jag Dick läsa mellan raderna... Hon är rädd för Honom!

Så varför leva i förnekelse? Varför inte se den omöjliga drömmen? Och varför inte gå?

Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Att det är lätt att säga att det ända rätta är att gå, men att man är i ett ekorrhjul om man väl är där.


<3 Ta hand om dig själv <3


Don't judge the book by its cover

Längs Malmös gator står och sitter människor som är mindre lyckligt lottade, utan bostad, utan mat och i trasiga kläder... Människor runt dem ser inte ens åt deras håll när de passerar...

En man kommer fram till mig "Money?" Då jag inte hade några löst på mig log jag medkännande mot honom och skakade på huvudet. Då blev mannen arg och ropade något efter mig på ett språk jag inte förstod.

Bara för att jag kommer i hela, rena kläder, betyder inte det att jag är rik. Jag kämpar och hushållar med de stackars kronor jag får varje månad från CSN. Jag får också avstå från saker för att pengarna inte räcker. Jag kan inte ge dig några pengar, för då går inte vår ekonomiska budget ihop!



Visst är det tragiskt att människor i ett ganska välbärgat land som Sverige tvingas tigga, och jag har inte mynt/pengar löst på mig när jag går i sta'n... Vi lever i ett kortsamhälle

"Don't judge the book by its cover!"
Alla kämpar vi med vår ekonomi på ett eller annat sätt!


Är jag Malmöbo nu?

Nu är kartongerna tömda och uppe på vinden, och allt är på plats. Tack mamma och pappa!
Jag hittar ! i princip överallt och har till och med lärt mig några gatunamn. Jag har börjat promenera dit jag ska (i dåliga skor vilket inte mina fötter tycker om) och utvecklat någon form av tidsoptimism, något som jag inte haft sedan jag bodde hemma.
Är jag Malmöbo nu?
<3


Hur tänkte ni nu...?

Philip och jag har nu i snart en månad åkt kollektivt till förskolan i Landskrona. Klockan 8,00 går tåget från Malmö C, mot Helsingborg via Landskrona.
Varje gång får konduktören be om ursäkt för att tåget kör med reducerad hastighet till Lund... "... vi har ett långsamtgående tåg framför..." Men det har vi ju varje morgon... Hur tänkte Skånetrafiken nu? Var det smart att sätta ett Pågatåg så nära framför ett Öresundståg? Var det smart att sätta ett Öresundståg i så nära anslutning till Pågatåget?
Visst att vi vill ha fler tåg i rullning, men med förseningarna vinner man ingen tid på att ta ett tidigare tåg... Hur tänkte ni nu?


Sommarjobb!!!!!

Nu börjar jag bli fruktansvärt stressad över sommaren som är på väg!

Inget plugg = inga pengar!!!

Jag har börjat höra mig för om vikariebehov, samt extrapersonal, men kammat noll än så länge. Hur ska jag kunna försörja mig och Philip, utan jobb?

Jag har kunskap inom reception, kassa samt barn. Var finns jobben??


Flyttdag 3 - Nu börjar det bli mysigt

Idag fortsatte uppackandet med kartonger, påsar etc.
Jag lagade och åt mat vid mitt mysiga köksbord och tyckte med ens att det blev riktigt mysigt. Även om jag fortfarande inte får flytta in i de övriga rummen, så känner jag att det kommer gå fort!

Philip berättade allt för sin fröken imorse om sitt rum (som inte är inrett än men ställt en rutchkana).


Flytt dag 2

Idag fick jag med mig Philip för att kunna fortsätta packa upp kartonger. Genast blev allt mer kaos. Han ville hjälpa till, snäll som han är, tar tag i det öppnade pastapaketet och lyfter... Uppochner!!
Medan jag plockar pastastrån från golvet, sitter han sen och bryter stråna ett efter ett till små, små bitar... Till sin mammas förtret!

Ja livet blir inte tråkigt med barn! Älskar dig mitt hjärta! <3

<3


Flytt...

Igår startade det... Mitt flyttprojekt...
Men golven i hall, samt stora och lilla sovrummet måste bytas innan jag får flytta in där...

Jag samlade alla som inte var lama eller på annat sätt otillgängliga och så bar vi kartonger, och möbler... Det tog sin tid att få ner allt från Landskrona och sen en vända ner om mamma och pappa för lite till... Men vi hann och få allt in i lägenheten (i vardagsrummet) innan klockan var halv tio... På kvällen... :p

Jag vill återigen säga tack till alla som hjälpte mig igår!

<3


Sjukling - fast det vet du inte själv

En trött hängig plutt i famnen igår. Men han hade ju inte sovit middag...

Men efter många övertalningsförsök tog jag tillslut tempen på mitt hjärta... 39,1... Okej, nu väntar vi på att detta antingen utvecklas eller försvinner av sig själv...

Men det roligaste är ändå att lilleputt idag inte tycks förstå att han är sjuk och att man ska ta det försiktigt och lugnt när man har feber. Han är idag överallt och ingenstans... Precis som vanligt alltså ;-)
Nät förlorar man den energin, för det hade jag aldrig klarat ens med 38,3...?

<3


Sittplats - Vems plats?

Jag förstår att det blir trångt. Jag förstår att det blir varmt. Jag förstår till och med att svenskar inte vill ha närkontakt med folk de inte känner!

Vad jag inte förstår är vantars, väskors och jackors plats är. Varför ska de få en egen sittplats?
Du har en krok i jackans nacke, fickor att lägga vantarna och gott om plats under stolen eller i ditt knä för din lilla Gucci...!

Så gör nu plats för de människor som av olika orsaker behöver! Visa lite hövlighet, lite känsla för medmänniskor och sluta vara egoistiska!

<3 Var mot andra som du själv vill bli bemött <3


Flyttproblem...?

Jag fick för en tid sedan ett fint kontrakt på en mysig lägenhet i Malmö. Kontraktet sa från 1 mars, men nuvarande hyresgäst ville flytta ut redan sista januari (ge mig tillträde 1 februari)... Så jag började packa, handla hem möbler jag saknade och belamrade mamma och pappas hus med allt möjligt jag behövde. Jag byggde upp en dröm om hur jag skulle möblera.

Allt var klart och planen var att flytta på fredag, när nuvarande hyresgästen berättar att hans jobb har gjort det omöjligt för honom att hämta sina möbler den här veckan, vilket medföljer att det inte blir slutbesiktning vilket betyder ingen inflytt!

Jag som såg så fram emot att flytta in den här helgen och mysa med bästa sonen innan detta eviga pendlande börjar!
Jag hoppas att allt flyter härifrån, och att vi är inflyttade nästa helg!

<3 Over and out <3


Naglar

Har nyss varit hos min underbara nagelbyggare och vän och sitter nu och njuter av synen av mina fräscha naglar. Tänk så mycket fräscha naglar signalerar... Välfärd, proffsig, ja vissa säger till och med att naglarna speglar din person...
Jag funderar... På alla de som inte har råd, som inte har tid ork eller möjlighet att bry sig om sina naglar. Är detta ett tecken på fattigdom och misär?

Jag tycker fortfarande att jag ser fräschare ut med fina proffsigt skötta naglar. Men tycker inte att du ser ut att leva i misär för att du har klippta, bitna, eller rivna naglar.
Speglar personligheten...? Ja kanske...

<3 Var glad för den du är <3


Början på slutet av min utbildning <3

Nu har också jag avancerat i min utbildning... Två terminer kvar innan det är tid att leta sig en arbetsplats, den första som legitimerad Lärare! Och jag tycker, hittills att de kurser som ska läsas dessa terminer verkar spännande och utvecklande :)

Tänk att även jag kommer bli färdig med min utbildning! Det trodde väl ingen, när jag hoppade av i mars 2008?!

<3 Början på slutet <3


Vad har jag gett mig in på?

Vi har gått en bit in i denna kurs nu... Kursen som ska utveckla vår förmåga att forska och skriva vetenskapligt, en övning inför examensarbetet i T7.

Jag har inget annat än ångest inför den här kursen, över skrivandet och över att jag åter igen inte får något jullov!! Hur kan de lägga sina kurser på det här sättet??

En känsla av otillräcklighet och funderingar över mina val i livet har infunnit sig. Jag funderar verkligen på om det här är något som jag vill så gärna att jag kan göra vad som helst för det?!

Samtidigt är det inte lång tid kvar nu, så kanske jag ändå ska göra klar min utbildning, för att ha att falla tillbaka på, oavsett vad jag senare kan tänkas ta mig an?

<3 Trött student <3


Skrivångest!!

Då sitter jag åter och skriver på en individuell text. Och det enda jag kan tänka är: MISSLYCKAD MISSLYCKAD DU HAR MISSFÖRSTÅTT FATTAR NOLL!


Till saken hör, att jag inte hade behövt vara så orolig om den här texten skulle vara uppbyggd på liknande sätt som i våras. För det kan jag nu. Men den här texten ska vara forskande och utvärderande kring MITT lärande utifrån den kursguide som vi har i kursen. Så nu ska jag skriva utifrån mig själv och beskriva mitt lärande utifrån de olika PBL (problembaserat lärande) som vi gjort. Hur ska jag kunna göra det?


ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST


Och jag vill bara klara kursen, ha den avklarad och gå vidare till nästa!! Varför gör de på det här sättet? Jo, nästa kurs ska vi forska och skriva en B-uppsats, vilken också ska vara upplagd på liknande sätt. Och eftersom Högskolan har en önskan om att vi allihop en dag ska forska vidare i pedagogik, är det viktigt att vi lär oss hur man ska göra och hur man ska skriva det... utan tydliga instruktioner! Jag köper deras tanke, men ge oss mer konkreta instruktioner!!! Om jag frågar: "Hur ska jag skriva den här texten?" vill jag ha tydliga svar "Du kan exempelvis skriva ...." istället för "Fundera själv". Hur ska jag kunna klara den här FLUMutbildningen utan tydliga instruktioner och vägledning?

Jag har en vän som beskrev den här utbildningen som "Lärarutbildning på DISTANS dagtid 100%"
Jag är beredd att hålla med, för vi får inte mycket att stödja oss på.


ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST


Mentorsmöte

Då sitter man åter i skolan och väntar på att klockan ska bli 10'15. Har ofta saker jag måste skriva eller skriva ut i skolan innan tio vilket gör att jag får åka tåget en timme innan jag hade behövt annars, d.v.s. redan klockan 8, för att hinna göra det jag ska. Men som vanligt slutar det med att jag sitter en timme och väntar på att vi ska starta.

Jag har lite ångest över dagens mentorsmöte. Min handledare är inte allt för tydlig i sina instruktioner över mailen, när han meddelar vad som förväntas av oss inför dagens möte. Detta gör att iallafall jag känner pirr i magen och inte har någon lust att komma hit. Tänk om jag har missförstått uppgiften...??

Vad hände med konkreta enkla instruktioner och svar på frågor, istället för "Fundera själv"-begreppet, som verkar vara Malmö Högskolas motto? Så mycket enklare det hade varit för oss som studenter om vi visste vad lärarutbildningen handlade om och vad som förväntades av oss, istället för att behöva "forska" själva och oroa oss över vår egen tolkning av instruktionerna!

<3 Lärarutbildningen - överlever jag den, överlever jag ALLT <3


Tågresenärer - visa hänsyn!!

Jag förstår det inte... Jag försöker förstå, men jag kan inte förstå den här hetsen vid på- och avstigning på tågen. När tåget kommer "kastar" sig alla väntande resenärer fram. Det är knappt att de personer på tåget hinner komma av.
Är de rädda att de inte ska hinna på tåget innan det kör igen? Eller är de helt enkelt så egoistiska att de vill hinna få en sittplats? Jag tror nog själv att det är mer det andra, eftersom jag senast idag blev halvt nedknuffad av förbispringande man, som tagit sig upp på tåget (efter mig) och kastar sig ner på sista lediga platsen i barnvagnsvagnen. Jag lät Philips vagn snällt stå precis framför hans fötter och ställde mig på andra sidan.

Snälla medresenärer! Ta det lugnt vid på- och avstigning av tågen. Ta hänsyn till oss andra, inte lika aggressiva/äldre/mammor med små barn!

<3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0