Om att leva i förnekelse...

När jag stod vid bilen idag, för att köra till mamma och pappa, blev jag stående en stund... En bit bort ser jag en ung kvinna som står och pratar i telefon (ryggen mot mig). Hon berättar för sin kompis om hur hennes pojkvän är otrevlig och har slagit henne vid flera tillfällen. Men hennes attityd talar för att 'det är inte så farligt'... "Äsch, ska han ha sina kvällar, tänker jag ha mina liksom... Han kan slå... Jag viker mig inte..."
Av mognad och livserfarenheter kan jag Dick läsa mellan raderna... Hon är rädd för Honom!

Så varför leva i förnekelse? Varför inte se den omöjliga drömmen? Och varför inte gå?

Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Att det är lätt att säga att det ända rätta är att gå, men att man är i ett ekorrhjul om man väl är där.


<3 Ta hand om dig själv <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0