Nu får det vara slut!
Nu börjar jag tröttna på Philips feber (får man skriva så?) Den går upp och ner hela tiden och det var till och med en timme tidigare idag när jag på fullt allvar trodde att det var slut. Då hade Philips temp gått ner till 37,6 och trots att han var väldigt gnällig trodde jag att det värsta var över.
En timme senare hade febern börjat stiga igen och hann nå upp till 38,8 innan jag gav Alvedon innan sängdags. Philip var nämligen hyfsat pigg (men mammig) och kändes sval överallt utom händer, fötter och huvud.
Idag uppsökte jag doktorn med lillen. Inte så mycket för att jag var orolig. Han dricker ju bra. Utan för att vi går mot helgen och jag ville utesluta att det var någonting bakteriellt som var orsak att Philip hade en så hög feber. Och vi fick ett väldigt trevligt bemötande på vårdcentralen. Inga tider kvar till läkaren, men om jag kom vid kl 10 kunde läkaren trycka in ett öronprov. Och sköterskan tog infektionstest (stick i fingret) också på Philip som inte visade någonting.
Jag är glad över att Philip har sluppit vara såhär sjuk innan han fyllt ett år, men samtidigt betyder ju det att man blir lite förvirrad emellanåt, när febern går upp och ner och plutten inte vill äta annat än Majskrokar och bullar. Men… han har ju lite att ta av om han nu skulle gå ner i vikt något. ;)
Nu hoppas jag att febern går neråt och stannar där. Stackars plutten mår ju inte bra av det här. Och ledsen och gråter hela tiden. Jag och Emil står ju maktlösa efter att vi gett Alvedon (som inte har sänkt tempen till mindre än 38,5 någon gång). Han har bara fått sova så mycket han velat.
Nej! Nu får det vara slut! Stackars plutt behöver komma tillbaka till sina kompisar på dagis på måndag, istället för att vara hemma med mamma och pappa hela dagarna. Det kan ju också ha en inverkan på hans humör. Han har aldrig tyckt det har varit kul att bara vara hemma, utan några kompisar att leka med.
<3 En mammas hjärta tyngs när hennes barn blir sjukt, farligt eller inte <3
