Tiden går alldeles för fort!

 "På väg upp!"

Mycket har hänt den senaste veckan bara. Philip har kommit på hur man reser sig från magläge till fötterna (med stöd), hur man sätter sig på rumpan efter att ha krålat dit han ska (utan stöd). Men framförallt har han nu upptäckt glädjen av att gå på fötterna istället för att kråla! Så nu går vi fram och tillbaka hela dagarna i hallen/på gården/i stan och övar. ;) Och skulle jag någon gång sätta mig ner en stund och vila (gör ju ont i ryggen), kommer Philip dit, klättrar upp på fötterna och skriker på mig att lyfta min.... och komma och hjälpa honom att gå! (tolkar jag det) ;)

 "Han låg stilla på ett och samma ställe till ungefär 5 månaders ålder då han började rulla"

Även om alla dessa fantastiska utvecklingsfaser och kunskaper är UNDERBARA, har jag inte till exempel längre möjlighet att duscha på morgonen som jag brukade göra när han var liten spädis. Då lade jag honom i en badbalja som jag mjukat upp med en handduk utanför badkaret och fick duscha ifred. Nu blir det att trycka (ja det börjar bli trångt) ner honom i en bumbostol i badkaret och så får han sitta där medan jag duschar. Det är inte alltid så uppskattat av honom själv. ;) Men, sitter han inte fast, reser han sig upp och har jag honom utanför så har jag ingen koll på var han är och då kan han skada sig. (Det är inte lönt att duscha kl 12'00 när han sover. Då har ju hela dagen redan gått.)

Men gränsen var väl nådd när jag kom in till honom i morse och han stod upp i sängen och hoppade (böjde knäna m fötterna i madrassen) och skrattade. Han var såååå stolt! :)
Sen klättrade han runt i sängen när det var tid för middagslur innan han till slut somnade med huvudet inburrat ibland gosedjuren i fotändan (jag flyttade inte på honom, bara djuren som låg vid hans näsa)

Tänk när han bara var liten spädis och inte kunde röra sig mer än armarna och benen lite när han låg ner. Han låg kvar där man lagt honom och man kunde röra sig lite mer fritt. Bara att få gå på toaletten i fred är en upplevelse jag inte kommer ihåg längre.
Nu sätter, ställer och går han och utvecklingen har bara börjat. :) Snart börjar han nog prata också. (Har ju redan fått ut "Äta")

<3 Man lär sig saker hela livet. Men de första är mest intensiva <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0